Han k�nde efter och det var fortfarande tomt. N�gra glas senare ekade det
lika �dsligt i l�genheten. En lampa i ena �nden av rummet gav ifr�n sig
ett varmt och tr�stande ljus som han egentligen inte var f�rtj�nt av.
Precis nypinglande i fingertopparna s�tter han sig f�r tusende g�ngen i
soffan och stirrar framf�r sig. Ingenting som �r nytt, ingenting som
f�r�ndrats sedan den senaste alkoholf�rnedringen. Det enda som h�nt �r att
han blivit arton timmar �ldre. Golvet �r kallt mot hans nakna fotsulor.
Efter allt det h�r, efter allt detta. Varf�r kunde inte livet lugna ner
sig lite och till�ta honom att h�mta andan? Han slog sig sj�lv h�rt i
nacken, han var fortfarande nykter.
�� N�gra galanta minnen fr�n f�rra helgen sm�g upp och gjorde honom
illam�ende. Hon, f�r det var numer f�r det mesta en hon, hade dykt upp och
andats mot honom. De var flyktigt bekanta sen tidigare. Samma gamla ligg
och samma gamla illaluktande br�st och armh�lor hade f�tt honom att hugga
n�rmaste taxi. Det var inte alls s� att hon p� n�got vis utnyttjades av
honom - tv�rtom. Hon hade insisterat p� att f� �ka hem ...innan k�n till
taxin blir f�r l�ng... Fyra g�nger hade han v�nt p� henne och fr�gat om hon
ville ha sex. Fyra g�nger hade hon f�rsvunnit ut p� toaletten och plaskat
vatten p� fittan innan hon kommit tillbaka och satt sig p� honom.
�� Han var ursinnigt less p� ensamheten och minnen och alkoholen. Bortsett
fr�n n�gra ensataka obscena samtal till f�re detta flickv�nner h�nde i
stort sett inget nytt. En bekant i den yttre delen av hans
bekantskapskrets hade f�r en tid sedan varit hemma hos honom p� efterfest.
De hade delat n�gra �l och kring halv tre p� natten r�kte v�nnen hasch p�
hans balkong. Utflippad och med ett stort leende hade han sedan vandrat ut
i natten medan Soli fridfullt g�tt och lagt sig. En tub med gr�na blad l�g
dock kvar p� vardagsrumsgolvet n�r Soli vaknade dagen efter.
�� I v�ntan p� att hans v�n skulle komma ih�g att h�mta sitt knark,
f�rvarade han det i en byr�l�da. Soli g�r dit med obest�mda steg och �r
uppgivet f�rv�ntansfull.
�� N�r han drog det f�rsta blosset p� den klantigt rullade jointen k�ndes
det precis som att han inte beh�vde andas ut. De sm� gr�na bladen
f�r�ngades och knallade ut direkt fr�n lungans alveoler till de minsta
best�ndsdelarna i hans armar och ben. En befriande k�nsla av lugn och
vansinne lade sig �ver honom. N�gra andetag senare genom trollcigarren
lade han sig mot balkongens gr�a betonggolv och f�rs�kte sv�lja, det gick
inte. Kombinationen av starka psykofarmaka, alkohol, depression och hasch
gjorde att en del av kroppsfunktionerna slogs ut. Han slutade f�rs�ka och
l�t ist�llet saliven droppa ned f�r sin kind i en sval tr�d.
�� Tio minuter efter det att den f�rsta salivdroppen tr�ffat betonggolvet
ser han de f�rsta underbara uppenbarelserna. Former, f�rger och avancerade
matematiska utr�kningar ligger med hans hj�rna. En mycket uppenbar och
enkel formel f�r ber�knandet av avst�nd mellan kvinnor och Soli blottar
sig obscent framf�r hans vattniga och oblinkade �gon. Alkohol, vem beh�ver
det, n�r man kan ligga naken p� balkongen i september med en underbar
haschfylla dansandes innanf�r �gonlocken? Gamla bekanta och f�re detta
sv�rf�r�ldrar dyker aldrig upp. Den klara och genomskinliga s�rjan av...
�� Caf�et �r r�kigt och de tv� kvinnorna fnittrar till n�r den ena av
dem b�jer sig fram och viskar n�got.
�� - Klassiskt utseende, vad menar du med det?
�� - Tja, du vet, inte riktigt s�d�r modernt snygg.
�� Den ljush�riga skrattar och rynkar pannan.
�� - Du menar allts� att du haft sex med en kille, inte d�rf�r att han
var snygg, utan p� grund av att han var "klassisk"?
�� - Nej, jag hade sex med honom d�rf�r att han var v�lutrustad. Men vad
jag vill s�ga �r att han hade klassiska drag. Inte snygg, men tja...
utpr�glad?
�� Fnittrigt blont hoppar av f�rtjusning.
�� - Utpr�glad, klassisk - inte modernt snygg?
�� - Ja.
�� - Ful som stryk men med stor kuk med andra ord, fnittrade hon glatt.
�� Hon har r�tt h�r och rycker p� axlarna.
�� - Ja, vi s�ger v�l det.
�� De rostfria bultarna som h�ller balkongen p� plats viskar �t Soli.
Temperaturen i Soli h�js och han k�nner febern s�tta in. �r han
fortfarande ute p� balkongen? Luften �r frisk men kall och illam�endet �r
f�rvillande likt unken inomhus-luft.
Tolv timmar saknades innan de skulle f� g�ra sitt f�rsta strandhugg
p� snart en m�nad. Det var natt och horisonten hade den vanliga
disiga kragen n�r han tog sig upp p� d�ck. Stj�rnorna lyste starkt
p� den molnfria himlen och n�gra till och med s� starkt att han
kunde se dem genom de stora segeldukarna. Skeppet knakade och gnydde
n�r hon v�nde sig mot varje v�g som kom emot henne. Han kn�t upp
byxorna och lutade sig mot relingen. Den lilla gula str�len vatten
�terf�renade sig med det stora havet. Den sista droppen urin gick i
stort sett ofelbart i en rak b�ge �ver kanonerna. Hur man �n lutade
sig s� var chansen stor att man p� ett eller annat s�tt skulle
vattna de enorma j�rnr�ren.
�� Bortsett fr�n den lille finnige grabben som f�tt ta �ver rodret
s� var han ensam p� d�ck. Bara n�gra timmar tidigare hade det g�llt
liv eller d�d. Kanonerna som spydde ut sina vidriga j�rnkulor och
m�nnen som d�dsf�rskr�ckta vr�lat gl�pord mot fienden. Den f�rsta
kulan hade inte varit deras. �ven om de undkommit s� hade det
sannerligen inte varit kaptenens f�rtj�nst. Det fanns m�nga bland
bes�ttningen som tyckte att deras stolta skepp, C�entare, flytt som
en hund med svansen mellan benen. Samtidigt s� fanns det m�nga som
var tacksamma bara �ver att slippa ur ett sj�slag med livet i
beh�ll. Han var en av dem.
Trappstegen ner till det undre d�cken var hala av salt och smuts.
N�gra timmars uth�rdande till och snart skulle han vara framme vid
Nassau�s trygga hamn.
�� Tolv timmar var kaptenens egna uppskattning av avst�ndet till
fastlandet. C�entare var en av de allra f�rsta skeppen som f�rsetts
med den senaste teknologin - i form av en skeppskronometer. Det var
en stor, tung och mycket m�rklig mekanisk tingest. Inga andra �n
kaptenen och hans allra n�rmaste fick vara n�rvarande n�r de vid
best�mda tidpunkter �ppnade l�dan som inneh�ll det mekaniska
monstret. Den fordrade daglig tillsyn och m�nga av bes�ttningsm�nnen
tyckte att det var en smula onaturligt att ge en apparat s� mycket
uppm�rksamhet n�r havet kr�vde att man st�ndigt var p� sin vakt.
�� �ven om v�gorna d� och d� slog mot det murkna tr�et som var hans
huvudkudde sov han gott de sista timmarna innan C�entare n�dde m�let
f�r sin resa.
�� V�rmen f�rvred hans sinnesinnryck n�got. Huvudet kokade av
sirapssvarta febertankar.
�� De hade spenderat n�stan en m�nad till havs och Nassau var som
himmelriket n�r han solstekt stapplade ned f�r landg�ngen. F�r
f�rsta g�ngen p� alltf�r l�nge k�nde han jordig, f�rsk, v�ldoftande
jord under sina f�tter. Han b�jde sig ned, som f�r att kyssa marken,
och kr�ktes. Som s� m�nga andra som vistats alltf�r l�nge till sj�ss
hade han drabbats av en slags omv�nd sj�sjuka. Van som han var vid
att omv�rlden st�ndigt kr�ngde och snurrade s� korrigerade hans
balanssinne fortfarande f�r havets knuffar.
�� V�rlden skakar i takt med att han hostar upp de sista bitarna av
sillen. N�gra sekunder och minuter g�r och det blir fortfarande inte
b�ttre. Han ser sig omkring. En grupp inf�dingar har stannat till
och stirrar p� honom. Han ser dem i �gonen. De �r kalla som sten och
han griper i sanden d�r han ligger. Sandblandad jord rinner mellan
hans fingrar n�r han b�rjar svalna.
Han �ppnar �gonen och hittar sig sj�lv skakandes. Fr�n sin liggande
position b�nder han upp balkongd�rren och tittar in i den tomma
l�genheten. V�rmen bildar en dallrande rid� n�gra decimeter fr�n hans
ansikte. Han v�nder sig om och balkongen �r t�ckt med vit sand. F�rv�nat
inser han att han h�ller en r�d sn�boll i handen.
____________________________________________________________________________
uXu.org 2001������������������ Av Joseph����������������������� 2001 uXu.org
____________________________________________________________________________
