[ #097 - Projekt B�g ]
_____________________________________________________________________
Projekt B�g
Han sp�rrar upp sina �gon mot taket och drar h�rt efter andan. Kvav,
m�gels�t luft rusar ner i hans lungor. Taket �r flammande vitm�lat och har
noppriga stalagmiter som h�nger ner mot honom. En bakfull m�lare kanske?
Fortfarande lika ont. Musiken darrar i honom, f�r honom att luta sig bak�t -
krulla t�rna. Sm� illvilliga tankar som inte ger honom n�gon vila i
bakfyllans �ckliga k�lvatten. Oerh�rt f�r sm� f�r att egentligen bry sig om.
De finns dock alltid d�r, efter�t. Soli ser sig om i rummet och uppt�cker
att klockan b�rjar n�rma sig gl�mska. Aldrig dricka innan sex eller efter
tolv p� kv�llen! Mamma finns alltid d�r. Han h�jer p� �gonbrynen och s�tter
sig i sin soffa. V�rlden �r vass och uddig kring honom och ingenting passar.
Till en b�rjan hade det nog mest varit en tankelek. Onekligen skulle det
vara bekv�mt om det var s� att det bara var ett tillf�lligt filosofiskt
utforskande som f�tt p�g� lite f�r l�nge. Klockan visar sjutton och
femtionio och Soli dricker upp det vinglas han h�llt upp i en klunk. �ven
denna g�ng surt och j�vligt. Det fanns faktiskt ingen som helst j�vla
urs�kt. Det hela var of�rl�tligt och Soli var sannnerligen den f�rsta att
erk�nna att han tyckte att det var f�rbannat �ckligt.
En liter vin och en Wiehe-skiva senare �r v�rlden mer behaglig.
Vaselininsmetad och luddig. Om det bara fanns en s�dan sak som rosa
elefanter! Fingertopparna visslade bekant och den f�rsta riktiga utandningen
p� hela dagen k�ndes som en befrielse. Han s�g p� vinflaskorna och
resonerade med sig sj�lv. Om en flaska vin f�r mig att m� s�h�r bra - hur
bra m�r jag d� inte efter tv�? Inte helt motvilligt beslutar han sig f�r att
se efter.
Fyra minuter i elva - Soli st�r p� ett ben och urinerar p� toaletten. Han
sjunger h�gt om fittor med fradgande blygdl�ppar. En ensam str�le kroppsvarm
urin plaskar mot kacklet n�r Soli f�rst�r att han inte orkar vara f�r sig
sj�lv �ven denna kv�ll. Det dummaste, mest simpla ludret, han k�nner till
svarar mot alla odds n�r han ringer.
- Hej, det �r Mona.
- Det �r Soli, hur �r det?
- Toppen, jag har just precis satt upp mina nya gardiner. R�da med litet
gr�tt p� sig. Du m�ste verkligen se dom!
- Ja det skulle ju vara trevligt.
- Hur �r det med dig d� Soli?
- Bra, bara bra, sitter h�r och funderar lite.
- P� vad�? Mig?
Egentligen inte. Snarare onani och surt vin.
- Just precis.
- Inga stygga tankar hoppas jag. Du vet hur det blev sist du kom �ver.
- Ja.
Han mindes hur roligt de hade haft tillsammans. Eller snarare, han kom
ih�g allting fram till klockan tre p� natten. Sedan �terstod endast
fragment. Solis bleka hud mot hennes grannes f�nsterruta, pitten som skulle
vara med �verallt och slutligen pik�tpolisen som s� varsamt tog hand om
honom.
- Det blev ju inte n�got bra. Satt du i h�kte l�nge sen, eller?
- Tjugofyra timmar.
- S� vill vi ju inte ha det, eller hur!
- G�r det n�got om jag kommer �ver ikv�ll?
- Du vet...
Hon kommer att bortf�rklara och s�ga att det egentligen inte passar
just... Han parerar och sl�nger ur sig en mening innan han l�gger p� luren.
- Utm�rkt, jag kommer om en kvart!
Soli packar f�r utflykt. Tre liter av det finaste grisvin han har och ett
paket cigaretter. Utanf�r huset �r natten genomfrusen och himlen stj�rnklar.
P� samma vis som han tidigare stirrat upp mot de vitm�lade stalagmiterna
vilar han nu sina �gon p� stj�rnorna. En glasklar pil av dr�ggel letar sig
ner l�ngs hans mungipa innan han uppt�cker det. Bussen anl�nder och Soli
f�rdas �terigen, med en d�res envishet, mot landet Kussimurra.
Gr�daskig betong m�ter honom n�r han stiger av bussen. All heder �t
miljonprojekten! Bort med individen och kollektivet framf�rallt! Alla n�mnda
och samtliga gl�mda. D�rren han knackat p� �r lika intets�gande som kvinnan
som �ppnar den.
- Men Soli, jag sa ju att...
- Nu �r jag ju �nd� h�r. Du menar att jag m�ste st� och v�nta p� bussen
nu igen i tjugo minuter!?
- Ja, allts�...
- Ok, inga problem. Jag g�r.
Han v�nde sig om och b�rjade g� ner f�r trapporna i h�ghuset. D�rren
st�ngs och han kan h�ra hur hon g�r ett par steg i sin hall och sedan
stannar. Ettusenett, ettusentv�, ettusentre, ettusenfyra...
- Soli!
Den g�llla r�sten studsar taggigt ekande i trappuppg�ngen, men tystnaden
�r kompakt.
- Soli! Hall�!, �r du kvar?
Han andas ut och ler.
- Ja, gl�mde jag n�got?
- Nej, allts�... Det blev lite fel.
- Jass�?
- Kan du inte komma upp en stund s� vi kan prata lite?
Soli tar tio trappsteg upp p� mindre �n en sekund.
Han var inte helt s�ker p� om det bara var han eller om det faktiskt var
p� det viset att m�nniskor faktiskt luktade mer �n de ville k�nnas vid. I
stort sett alla m�nniskor han tr�ffade p� hade en klar och mycket distinkt
doft som de f�r det mesta bara behagade maskera n�r de gick ut p� krogen.
Avskyv�rt. Det kunde ju faktiskt inte vara p� det viset att Soli, av alla
m�nniskor, hade n�got speciellt utvecklat luktsinne. I rimlighetens namn s�
borde ju alla kunna k�nna de h�r dofterna. Varf�r sa ingen n�gonting? Utan
att anstr�nga sig kunde han direkt k�nna n�r en kvinna hade mens. S�t och
kv�ljande doft med ett mycket besv�rande inslag av blomma. Mona d�remot var,
f�rv�nansv�rt nog, en av de f� m�nniskor som faktiskt b�de tv�ttade sig
ordentligt och l�t bli att sl�ppa sig bland andra.
Hon kramade om honom n�r han steg in l�genheten. N�r hennes armar sl�t
sig kring honom k�ndes det som om n�got blev lite b�ttre. Lite. Hon pratade
och log mot honom.
- Jag har vin med mig till dig Mona.
- Vad fint!
- Tja...
- Vad �r det f�r n�got?
- Gult.
- Va?
- Det �r gult och luktar j�st.
- Va �ckligt.
- Sk�mtade bara med dig. Det h�r �r ett �rg�ngsvin fr�n
nittonhundra�ttiosju.
D�rf�r att det var det hon ville h�ra.
- Visste v�l att du sk�mtade med mig. Jag h�mtar glasen s� sl� dig ner
under tiden Soli!
Soffan han h�llde sig ner i var inte lika �cklig som den vinr�da och
porriga saken han hade hemma. Hon kom tillbaka med tv� glas och satte sig
ned bredvid honom.
Det b�rjade bli en obehagligt bekant vana att v�nta ut kvinnors fylla. Om
det �nd� vore s� enkelt att han, �ven med sina �gon, kunde se p� sina
medm�nniskor som bitar av avf�ring. Riktigt s� l�tt kunde det nog aldrig
bli. Hur mycket han �n hoppades p� att kunna sl�ppa den d�r sista biten av
empati och medk�nsla s� fanns den alltid d�r. F�r honom var det inte l�ngre
tal om n�gon slags moral. Hon hade inte l�ngre p� sig tr�jan som hon burit
n�r hon �ppnat d�rren f�r honom. Sm�, ofr�nkomligt illvilliga, tankar letade
sig fram till hennes br�stv�rtor och gick h�ndelserna i f�rv�g. Retsamt
lekfullt lutar hon sig fram och fr�gar varf�r han s� pl�tsligt best�mt sig
f�r att komma hem till henne.
- Det k�ndes p� n�got vis som om vi kanske beh�vde prata ut litegrand, du
och jag - Mona.
- Precis s� k�nner jag ocks�. Det k�nns ju alltid lite krystat n�r man �r
tvungen att ringa kravallpolisen f�r att bli av med sina g�ster.
Hon skrattade f�rv�ntansfullt.
- Ja, jag �r ju faktiskt d�md f�r det d�r, vet du.
- Va?
- Hemfridsbrott, tillgrepp av tj�nstevapen, osedligt beteende med mera.
- Det har du aldrig sagt n�got om.
- Villkorligt.
- Men...
- Vi beh�ver inte prata om det.
Hon tystnade och lutade sig tillbaka med vinglaset mot l�pparna i den
utomordentligt fr�scha soffan.
- Mera vin Mona?
- Ja tack.
Kvinnan sk�mdes och n�gonstans inom sig k�nde Soli att det var n�gon typ
av seger att f� en av de vackra, l�t vara dumma, kvinnorna som doftade av
Ariel Ultra att sk�mmas.
Det m�rkliga med hela situationen var inte att han lyckades komma
innanf�r porten hos den h�r kvinnan. Det m�rkliga var att hon faktiskt, n�r
allt kom omkring, ville ha honom d�r. Gl�mskans timme var f�r l�nge sedan
slagen och nu g�llde det bara att dra med sig s� m�nga som m�jligt i fallet.
Kvinnor som �r p�verkade av alkohol kan antingen bli de mest ljuvliga
varelser eller det j�vligaste som finns att uppb�da p� det h�r klotet. Efter
sju glas somnade hon och blev det f�rra.
____________________________________________________________________________
uXu.org 2001 Av Joseph 2001 uXu.org
____________________________________________________________________________
