De m�rkliga tankarna �terv�nde till hans huvud. Funderingarna, de oavslutade
tankef�rorna och det n�stan fysiska illam�endet. En och samma mening d�k
g�ng p� g�ng upp i hans medvetande.
Saltimboco
Han var tvungen att s�ga hela ordet var g�ng det d�k upp. Den senaste
timmen hade han upprepat ordet f�r sig sj�lv. Till en b�rjan f�rs�kte han
dela upp det f�r att f�rs�ka lista ut var det kom ifr�n.
Salt-Imbocco
S-altimboco
Salt-Imbocco?
Ingenting st�mde. Ordet �gde ingen mening och det smakade b�ttre och
b�ttre f�r var g�ng han upprepade det. De m�nga meningarna han egentligen
ville formulera hade f�r l�nge sedan kommit och g�tt. Han avskydde det, men
nu fanns bara det d�r enda ordet kvar; Saltimbocco.
Glaset med Whisky tittade uppfodrande p� honom. Han tog glaset och reste
sig upp ur soffan och gick ut till k�ket till sin far. Det hade g�rna f�tt
vara annorlunda, men med blossande r�da kinder och ett pl�gat, st�nande
tonl�ge, ville hans far prata med honom.
- N�, Soli, var du n�jd med middagen?
- Det smakade utm�rkt, Tore. Tack!
- Hur k�nns det att fylla arton d�?
- Inget speciellt.
Det var en julidag som vilken annan och klockan var strax efter tolv p�
fredagkv�llen. Sj�lva f�delsedagen hade, i sedvanlig ordning, firats med god
mat och ordentliga m�ngder sprit. Den enda skillnaden var att den h�r
kv�llen hade inte Soli varit tvungen att dricka innan han kom hem till sin
far. Den h�r g�ngen fick han faktiskt. Nu fick han dricka. Det var en
m�rklig k�nsla n�r hans far f�r f�rsta g�ngen blandade en Dry Martini till
honom.
Hans far hade just avslutat disken. Han kliade sig p� ryggen och s�g sig
omkring i k�ket.
- Har du sett den h�r, Soli?
Bladet var tre decimeter l�ngt och den gl�nste k�kslampan.
- En k�kskniv. Vass som fan gissar jag?
- K�kskniv och k�kskniv. Den h�r �r allts�...
Solis far hostade till och lutade sig mot k�ksb�nken. Rossligt, gurglande
och utdraget.
- Den h�r kniven �r laserslipad.
Soli visste inte riktigt var han skulle g�ra av sin empati.
- Menar du?, med laser?
Han f�rs�kte intressera sig. Han f�rs�kte l�tsas som att hans far inte
svajade. N�r Tore tittade bort luktade Soli p� sig sj�lv och f�rest�llde sig
att han, n�gonstans inom sig, gav ifr�n sig ett gnyende ljud. Soli funderade
p�
Saltimbocco
De �terkommande orden. �terkommande. Aldrig ifr�nkomna.
- Du har v�l... ja... du vet...
Soli s�g sin far i �gonen.
- Jod�, jag har...
Han mindes hur han hungrigt hade gett sig an sin f�rsta kvinna. Hennes
klagande och funderingar. Segern, n�r han �ntligen fick vara i en annan
m�nniska.
- Det var v�l inget speciellt, eller hur?
- Nej, inget speciellt
Alllting k�ndes forcerat. Helst ville han s�tta sig ner och gr�ta. Gr�ta
f�r den alltf�r stora skinnjackan hans mor k�pte �t honom p� rea. Som han
inte fick l�mna tillbaka. Jackan som var tv� storlekar f�r stor. Om han bara
kunde f� h�mta andan. Vara f�r sig sj�lv.
Fortfarande kunde han k�nna �ngesten. Han ville g�rna ignorera det.
Gl�mma bort och f�rtr�nga, men ist�llet - Saltimobocco.
- Nu har ju jag serverat dig en sjuj�vla middag n�r du fyller arton,
eller hur.
- Ja, och det verkligen j�ttegott.
- Och jag har bjudit dig p� sprit, eller hur.
- God sprit dessutom.
- Innan kvinnan och barnen kommer hem. Vill du hj�lpa mig och t�cka �ver
poolen?
Soli visste redan innan hans far avslutade meningen vad som skulle ske.
Redan innan de b�da hunnit ut till bakg�rden visste han vad som skulle ske.
- �r'u full eller Soli?
- Nej, nejd�, inte alls.
- Va'fan st�r du bara d�r f�r i d�rren f�r!
- Jag...
- Kom igen nu!
Tore gick fram till poolkanten och b�rjade leta efter en flik i
poolt�cket att ta tag i. Soli visste precis. Soli visste vad som skulle
h�nda.
- Kan du inte g�ra det h�r n�gon annan kv�ll!, gnydde Soli.
- Va'fan, kom igen'ur� s� ordnar vi det h�r.
Soli gick fram till den nedersta �nden av poolen och b�rjade veckla ut
presseningen.
- Pappa, vi g�r det h�r i morgon. Sn�lla.
De hade hunnit lite drygt halvv�gs innan Tore ramlade i. Trots alkoholen
kunde Soli, fortfarande efter tio �r, se det framf�r sig. Ruta f�r ruta.
Steg f�r steg. Hur hans far trampade snett. De famlande r�relserna han
gjorde under tiden han f�ll. Det var inte fallet i sig. Inte heller var det
f�r�dmjukelsen. Det var fr�nvaron av ljud. Under de tv�, evighetsl�nga,
sekunder det tog f�r hans far att falla och famla, hade han inte gett ifr�n
sig ett enda ljud.
Tystnaden gjorde ont.
- MEN F�R I HELVETE, PAPPA!
Den bubbliga plasten virade sig kring Tore.
- Sn�lla, pappa. Sn�lla pappa.
Han stod vid poolkanten och tittade p� i en evighet.
Fadern som f�ktade vilt.
Den bubbliga plasten som t�ckte hans mun och... Utan att ge ifr�n sig ett
ljud.
Soli sprang tillbaka in i k�ket och h�mtade den laserslipade kniven och
sprang ut. Vattnet var kallt och n�p honom i de kroppsdelar han minst hade
bed�vat. Tore hade slutat br�ka med plasten och l�g nu ihoprullad i
fosterst�llning p� botten. Undrar just om hans hud hade hunnit bli rynkig?
N�gra luftbubblor l�mnade hans mun. �gonen sved av klor n�r Soli k�mpade sig
genom vattnet. Soli b�rjade sk�ra strax nedanf�r armh�lan p� sin far. Han
k�nde efter med handen f�r att inte av misstag sk�ra i honom.
- VAD FAN H�LLER DU P� MED! skrek Soli till mannen som var hans far.
Fadern l�g, vit och blank, p� tr�-trallen framf�r honom. Han hostade och
spottade.
- Schhhh, du v�cker ju grannarna. Tyst f�r fan. sa hans far.
Soli var tyst och t�nkte p�
Sal-timbocco
____________________________________________________________________________
uXu.org 2001 Av Joseph 2001 uXu.org
____________________________________________________________________________
