[ #088 - Tillbaka ]
_____________________________________________________________________
Tillbaka
L�genheten var svart och kall. Genom gliporna vid f�nsterkarmen svepte den
fuktiga och r�a Uppsalaluften in och kylde rummet. Mannen i s�ngen huttrar
till, sveper in sin kropp i t�cket och v�nder sig med ett missbel�tet
snarkande om i s�ngen. M�rkliga dr�mmar om kvinnor som med ett krystat
leende s�ger nej. M�rkliga dr�mmar om bartenders som med ett krystat leende
s�ger ja. Trots den rusiga och febriga st�mningen i hans dr�mv�rld fryser
han. Inte ens i dr�mmen f�r han vara nykter. Inte ens i dr�mmen s�ger
kvinnorna ja. I den stora dubbels�ngen som han f�r n�gra �r sedan delade med
en kvinna syns nu de vulg�ra och illaluktande tecknen p� att han �r ensam.
Ena delen av s�ngen �r nytv�ttad och b�ddad. Den andra delen, som den
frysande mannen sover i, �r brunsolkig och stel av sperma och svett. Klockan
tv� p� fredag eftermiddag �ppnar klockradion sitt f�nster mot omv�rlden.
"H�j, h�j och nu kommer nyheterna med Pelle! I frankrike har det regnat hela
veckan och till och med hundarna b�rjar nu ledsna�" Ur den fuktiga bollen av
t�cke och man str�cks en hand ut mot klockradion men missar. "� flera tusen
hund�lskare har nu g�tt man ur huse f�r att �tg�rda problemet". Tv� bruna
nikotinfingrar hittar r�tt och st�nger av.
N�r han �ntligen lyckats komma ur s�ngen, �tit och duschat �terstod bara
fr�gan vad han skulle hitta p� i tre timmar innan han fick dricka alkohol
igen. N�r hans kvinna l�mnade honom hade han lovat sig sj�lv dyrt och heligt
att aldrig dricka p� dagarna. Det var bara sv�rt alkoholiserade m�nniskor
och gamla k�rringar som drack p� dagen. Han ville inte bli en av dem som
luktade p� ICA eller i k�n till posten. Han skulle bli n�got st�rre, n�got
lite b�ttre, han hade det bara lite jobbigt just nu. Soli hade precis l�st
ytterd�rren n�r han h�rde att det ringde p� andra sidan. Han funderade n�gra
sekunder och rusade sedan in och svarade.
- 073-9470269
- �r det Soli?
- Jajamensan.
- Det �r Sara. Hur �r det med dig?
- Fint, fint du� var det n�got speciellt eller? Jag ska precis iv�g till
en jobbintervju.
- Vad kul!
- Ja, verkligen�
- Vi t�nkte ha en inflyttningsfest jag och Micke. Du vet Micke va?
- Jag �r dum, inte senil.
- I alla fall, om du har lust s� f�r du g�rna komma �ver ikv�ll. Alla tar
med sig eget k�k.
- Dricka?
- Alla tar med sig eget dricka.
Som jag alltid g�r, t�nkte Soli med ett litet leende.
- Kommer det n�gon man k�nner eller?
- Tror inte att du k�nner n�gon av dom faktiskt. De flesta som kommer �r
kompisar till Micke.
- Jag dyker upp vid niosn�ret.
Han lade p� och funderade p� hur i hela friden han skulle klara av det.
Visserligen hade han druckit varje dag i n�gra m�nader, men hela tiden utan
att tr�ffa n�gon. Systembolaget l�g p� g�ngavst�nd fr�n hans l�genhet och
det dr�jde inte m�nga minuter innan han botaniserade bland de dyrare r�da
vinerna. En solbr�nd kvinna i de �vre femtio svepte f�rbi och nuddade vid
hans arm. Soli sp�nde sig, blundade och l�t sin n�sa t�nka. Parfymen hon
hade p� sig var tung och fruktig. Han l�t sin n�sa dra in doften i sin
helhet innan han tordes �ppna �gonen igen. Trots att han kunde h�ra hennes
gn�lliga r�st borta vid kassan f�rest�llde han sig sin kropp mot hennes.
Vita l�r spr�ckliga av celluliter och k�ttiga br�st som kunde tryckas mot
honom. T�nk om det vore s� enkelt att han ung, snygg och sj�lvs�ker kunde
�vertala kolosskvinnan fr�n cideravdelningen att f�lja med honom hem. Men
han var varken snygg eller sj�lvs�ker. De sista kvinnorna som dr�jde sig
kvar p� dansgolvet, de som alltid blev valda sist i h�gstadiets
br�nnbollslag. Det var de kvinnorna som var hans rov. Vackra kvinnor var
aldrig att t�nka p�, de nyktra �n mindre. Han tr�ttnade p� att v�lja och
slet �t sig tv� flaskor r�dvin f�r �ttio kronor styck. Trots allt s� �r det
ju inte s� ofta man f�r komma ut och vara bland folk, t�nkte han.
Vit i ansiktet av anstr�ngning hasade han sig klockan halv nio upp f�r
trapporna till Saras l�genhet. P� v�gen in hade en v�nlig uteliggare menande
knuffat till honom och sedan sprungit ut med munnen full av spya.
Trappuppg�ngen luktade v�lling och gammal gumma. Han lutade sin panna n�gra
svala sekunder mot Saras d�rrkarm innan han ringde p�. F�rst n�r fingret
l�mnat d�rrklockan ins�g han att han var nykter. En snabb titt ner i
systemp�sen avsl�jade tv� korkf�rseglade flaskor och inget, som ens med en
ordentligt portion MacGyver-fantasi, kunde likna en korkskruv. Hade n�gon
h�rt hans snabba ringande? Om han var riktigt snabb s� kunde han faktiskt
springa ner f�r trapporna, sl� av halsen p� en flaska mot j�rnr�cket vid
ing�ngen, svepa den och sedan vara tillbaka inom fem minuter. N�r han hunnit
tv� trappsteg ned h�rdes n�gon skruvade ner volymen p� stereon d�rinne.
Genom de tunna v�ggarna kunde han h�ra Sara s�ga: "Jag tror att det �r Soli
som kommer nu.". Magen f�rvandlades till en isklump och han stannade med
foten h�ngande �ver det tredje trappsteget. De l�tta och trippande stegen
fr�n hans v�ninna Sara h�rdes genom d�rren. Han hann inte ens st�lla sig i
en position som kunde antyda att han v�ntat l�nge, innan hon �ppnade d�rren.
- V�lkommen Soli! Vad vi har v�ntat p� dig!
- Tack. Skulle just till att titta ut p� g�rden. Verkar som om n�gon m�r
lite d�ligt d�rute.
- Bry dig inte om honom. Han har legat d�r i stort sett sedan jag flyttade
in f�r tre veckor sedan.
- N�r han inte kr�ks ser han j�vligt hungrig ut.
- Jag tror nog att han klarar sig.
- Undrar just om man kanske skulle�
- Skit i det nu Soli. Kom in och ta av dig ytterkl�derna s� s�tter vi
ig�ng och festar!
Han tog av sig sina ytterkl�der och gick direkt till k�ket och h�llde upp
ett pint-glas med r�dvin. N�r han luktade p� den r�da v�tskan kunde han
f�rv�nat konstatera att det verkligen var b�ttre vin man fick om man lade
till trettio kronor per flaska. N�gon h�jde volymen p� stereon och
s�llskapet �tertog sin h�gljudda diskussion om ingenting. F�rsta klunken var
len och v�lkomnande, andra klunken pirrade i fingertopparna och v�rmde hans
organ.
- Soli! Kommer du ut och h�lsar p� folk d�?
Fingrarna kr�ktes girigt kring dricksglaset.
- Kommer, kommer! Ska bara f� upp den h�r j�vla flaskan.
Han sl�t �gonen och l�t resten av det varma och lena vinet rinna ner f�r
sin strupe och fylldes �ter av mod och fantasi. N�r han med ett leende
�ppnade sina �gon stod Sara lutad mot kylsk�pet.
- Kom igen nu, Soli. Paja inte det h�r ocks�.
- Jag pajar ingenting bara f�r att jag f�rfestar lite i ditt k�k.
Han st�llde pint-glaset p� diskb�nken och h�mtade ett vinglas fr�n
k�kssk�pet.
- Du vet v�l att du inte dricker?
- Va?
- Ja, du dricker inte l�ngre. Du super. S�tter man ig�ng dig med ett glas
vin s� slutar det alltid med att du blir full och �r den sista som g�r hem.
Han fyllde vinglaset och gick fram till henne.
- Ja Sara, jag vet. Jag vet allt det d�r.
- Men�
- Kom igen nu, avbr�t han. Presentera mig f�r dina v�nner.
N�r Sara drog in honom i vardagsrummet var han, trots en halvliter vin,
vettskr�md. Luften stank av salta jordn�tter och fotsvett. Sara presenterade
sin pojkv�ns v�nner en efter en. Den ena mer skr�ckinjagande �n den andra.
Vackra, intelligenta och snabba m�nniskor. Den enda han k�nde igen var
Micke. Han satte sig ned bredvid honom, lade ena benet �ver det andra och
lutade sig bak�t i soffan. Det tog n�gra sekunder innan Micke reagerade och
v�nde sig om.
- N�men, tjenare Soli. Kul att du kunde komma!
- Trevligt att f� komma hit. Har du t�nkt p� att det bara �r Arier h�r?
De glansigt bl�a �gonen som tillh�rde Micke stelnade till och stirrade
sedan p� honom.
- Arier?
- Ja� Bara vita, allts�. No niggers liksom.
- Det �r v�l inget som vi liksom planerat. Jag tror inte jag k�nner s�
m�nga nigg� svart� ehh� f�rgade.
- Hihi, lugna ner dig. Jag sk�mtar med dig.
- Ja, hehe, hur �r det med dig d� Soli? Sara ber�ttade att du m�r r�tt
pyton efter separationen fr�n� vad hette hon?
- �sa.
- Ja, du tog v�l det d�r ganska h�rt eller hur?
- Ibland k�nner jag mig som Wasa.
- Va?
- Regalskeppet allts�. �mnad f�r stord�d men stupade redan p�
jungfruresan. Skillnaden �r v�l bara att mig kommer ingen att b�rga och
bygga ett museum kring om tv�hundra �r.
- S� illa kan det v�l �nd� inte vara. Du bor ju bra och jobbar till och
fr�n.
- Jag m�r skit ska du veta.
Innan han avslutat meningen ins�g han att det inte var r�tt tillf�lle.
- Det g�r vi ju alla lite till och fr�n, Soli. Sj�lv s� var jag hos
doktorn f�r n�gra dagar sedan. Ett f�delsem�rke p� vaden som jag funderat
lite p�. Enligt honom s� skulle det nog vara bra om jag kom tillbaka om
n�gra dagar och skar bort skiten.
- Och nu undrar du om det �r Malignt melanom?
- Man funderar ju.
- Vill du att jag ska ordna det �t dig?
- Fixa en bra doktor?
- Nej, jag kan ta bort skiten �t dig. Ingen patientavgift, en flaska vin
efter ingreppet �r allt jag beh�ver.
- Sk�mtar du med mig eller?
Soli drack n�gra klunkar vin till och funderade p� vad han egentligen
h�ll p� med.
- Biopsi?
- Va?
- Har du gjort n�gon biopsi?
- Ja.
- Och?
- Den var gr�n. Men, man vet ju aldrig.
- I s�dana fall s� kan jag fixa det �t dig. Kom �ver p� m�ndag eftermiddag
s� kokar jag en kniv och lite n�lar, sen fixar jag det d�r p� en pisskvart.
- Du �r v�l f�r fan ingen j�vla doktor!
- Nej men jag �r en j�vel p� att sk�ra i folk.
Ljudniv�n var olidligt h�g och Soli f�rstod att han inte kunde v�rva
Micke till sina sm� kirurgiska experiment. Soli tittade p� klockan. Halv
tolv. Det k�ndes som om det var dags att g�ra kv�llens f�rs�k. Kanske den
h�r kv�llen, kanske den h�r festen, kanske hon som satt i k�ket. Vad var det
hon hette? Kerstin?, Meline?, Malin?, nej, det var n�got vanligt namn. Ett
namn som, i vanlig ordning, st�mde �verens med hennes kroppsbyggnad. Han
reste sig upp och gick ut i k�ket. Mikaela, s� var det! Givetvis. Hon satt
vid k�ksbordet och f�rs�kte t�nda en cigarett mot l�gan fr�n ett
stearinljus.
- En del s�ger att varje g�ng man t�nder en cigarett fr�n ett ljus s� d�r
en sj�man.
Han sk�mdes redan.
- Det s�gs s�, sa hon och lyckades �ntligen f� gl�den att t�nda.
- Soli heter jag.
- Mikaela.
- Vill du ha lite vin? Jag har en flaska jedrigt fint r�dtjut som inte
blir b�ttre av att ligga p� k�ksb�nken.
- Tack ja.
Han h�mtade ett glas och fyllde upp det till br�dden �t henne. Han
tittade ut genom f�nstret och utanf�r vibrerade Uppsalas disigt rosa
skymning.
- Visst �r det ganska snuskigt, Mikaela?
- Ja.
- Du trivs inte heller h�r?
- K�nner du ocks� den h�r f�rbannade lukten, Soli?
�ntligen en kvinna som kunde f�rmedla de sj�lvklara och �ckliga
sinnesretningarna som han sj�lv st�ndigt upplevde. Mikaela, kanske att hon
var en av de f� som f�rstod att�
- Det luktar skit, k�nner du det Soli?
- Och gammal strumpa, sa Soli
Hon sken upp och lade ifr�n sig cigaretten i askkoppen. Hon log mot honom
med munnen full av bl�a t�nder.
- Sara har ber�ttat om dig.
- Jag f�rstod n�stan det.
- Du dricker f�r mycket, eller hur?
- Beror lite p� hur man ser det. Om man ser det utifr�n mitt perspektiv s�
dricker jag inte tillr�ckligt. Det blir liksom �nd� inte uth�rdligt.
- Och utifr�n n�gon annans perspektiv?
- S� kr�kar jag alldeles f�r mycket.
Han drack upp sitt glas och fyllde p�. Egentligen s� borde han inte.
Egentligen skulle han l�ta den fylla han redan hade sakta plana ut i n�gon
timme och sedan sakta sp� p� n�r det beh�vdes.
- Hur kommer det sig att du �r s� j�vla deprimerad fortfarande d�?
- Jag�
Hur skulle han f�rklara det? Hade han ens n�gon f�rklaring? St�ndigt
fanns det, som ett slags mantra, en mening som han upprepade f�r sig sj�lv;
"Jag �r ensam". Men det var ingen f�rklaring.
- Men du m�ste ju ha b�rjat supa av n�gon anledning?
Givetvis fanns det mer �n tusen anledningar. Den k�nsla han st�ndigt
levde med gick dock inte att f�rmedla. Han visste att han inte kunde
f�rklara f�r den bl�tandande kvinnan vad han k�nde n�r han satt bredvid en
kvinna p� bussen. Hur han direkt kunde identifiera de vanligaste parfymerna.
Inte heller kunde han f�rklara hur det k�ndes n�r den fr�mmande kvinnan p�
bussen r�kade nudda honom och han fick sin enda m�nskliga kroppskontakt p�
en vecka. Ibland kunde han i ensamheten bland m�nniskor l�ta sig sj�lv kliva
ur sin kropp. Han f�rest�llde sig hur sj�len l�mnade den motbjudande kroppen
som en flottig dimma och sakta gled fram mot den kvinna som satt n�rmast
honom. Som vanligt satt de stilla med frusna �gon. Han kunde l�ta sin dimma
lukta dem vid halsen, kyssa dem p� kinden och krama deras midjor.
- Jag �r ensam, sa han och s�g p� henne med en blick som han hoppades
f�rmedlade den outgrundliga f�rtvivlan och �tr� han k�nde inf�r omv�rlden.
N�r man �r ensam och utan m�nsklig kontakt f�rs�ker man i varje min,
knuff och mening uttolka n�gon slags dold mening. N�got som tyder p� att
m�nniskorna i ens n�rhet faktiskt vill, kan och orkar bry sig.
- Dina fingrar �r bl�, Soli.
- T�nderna blir bl� n�r man dricker r�dvin, om du inte visste det.
- Inte t�nderna, fingrarna.
- Igen?, sa han f�r sig sj�lv.
- Det d�r ser inte bra ut. Jag tror att du borde kolla upp det d�r!
Fingrarna var mycket riktigt bl� och Soli f�rstod att han inte kunde
till�ta sin kropps f�rfall f�rst�ra festen. Han ringde en taxi och gick ut
p� g�rden. Fr�n Saras l�genhet h�rdes fortfarande genom musiken g�lla r�ster
om regering, j�mst�lldhet och exotiska drinkrecept.
Taxibilen sv�ngde upp med sina breda d�ck p� grusplanen framf�r huset och
sl�ckte sina str�lkastare.
- Tar vi det h�r vitt eller gr�tt h�rru?
- Svart, om du fixar mig upp till akuten inom fem minuter under hundra
sp�nn.
- Fixar vi l�tt.
Soli slog igen d�rren till bilen till taxin och l�t sin kropp sjunka
tillbaka mot det ljusbruna l�ders�tet. Taxin rivstartade och hade precis
sv�ngt ut p� gatan fr�n g�rden n�r Soli skrek till.
- Stopp f�r i helvete!
- Lugn, lugn. Taxichauff�ren tv�rbromsade och gruset sprutade ut p� gatan
utanf�r.
Porten, som han nyss l�mnat, hade precis spottat ut en till varelse,
Mikaela. Med d�rren i ena handen och ett glas r�dvin i den andra lutade hon
sig ut och skrek n�got mot honom. Han �ppnade bild�rren och f�rs�kte h�ra
vad hon sa.
- Soli,. �ag ..or.. f�r... �r!
- Va!?, skrek han.
- Soli, jag tror jag f�rst�r!
- Tack.
Det var med en ovanligt n�jd min som Soli en kvart senare �terigen lade
sig p� britsen p� akutmottagningen.
____________________________________________________________________________
uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu
____________________________________________________________________________
