Det var med bister uppsyn och med best�mda steg som Soli k�mpade sig fram
l�ngs grusg�ngen. Han gick fram�tlutad med ena handen innanf�r skjortan och
f�rs�kte ignorera kylan som tr�ngde in i minsta vr� av hans kropp. Dimman
l�g t�t och det var knappt att han kunde se mer �n n�gra meter framf�r sig.
Han stannade upp med en grimas och tryckte handen �n h�rdare mot sin mage.
N�gonstans d�rinne �r det n�gonting som h�ller p� att �ta upp mig levande,
t�nkte han. Han kunde tydligt k�nna en h�rd klump innanf�r huden mot sina
fingertoppar. Han hade f�rst uppt�ckt utv�xten, eller "lilla b�lden" som
han i onyktert tillst�nd g�rna kallade den, f�r ett halv�r sedan. Givetvis
hade han best�llt tid f�r unders�kning samma dag.
- Tror du att det kan vara cancer?
- Njae, p� det h�r stadiet g�r det ju inte att s�ga n�got s�kert. Men
vi tar cellprover f�r att vara p� den s�kra sidan.
- S� det �r inte cancer allts�?
- Vi f�r se. Du kan ta p� dig dina kl�der nu om du vill, Soli.
- Och jag gissar p� att ni h�r av er om det �r n�got?
- Sj�lvklart, vi ringer s� fort resultaten kommit tillbaka.
Men det var innan han fick telefonen avst�ngd och innan han blev vr�kt fr�n
sin l�genhet. Nu, ganska precis sex m�nader senare, visste han inte. Eller
snarare, han ville inte ha det svart p� vitt. Det skulle inneb�ra att det
var n�got som han m�ste ta itu med. Som det var nu s� var det bara n�got
som v�xte och v�xte f�r var dag som gick. N�got som kunde vara cancer, men
som lika g�rna kunde vara en synnerligen malign konstipation.
Klockan var halv fem p� eftermiddagen och han var p� v�g till ett m�te
med sin flickv�n sedan tv� m�nader tillbaka. Hon hade ringt och l�tit
synnerligen uppr�rd tidigare p� dagen och kr�vt att f� tr�ffa honom.
Nykter, och utan "dina tusen masker". Vad fan nu det kunde betyda, t�nkte
han.
Han steg in p� restaurangen och f�rs�kte skaka av sig det v�rsta av
v�tan innan han gick fram till hennes bord. Soli drar handen genom h�ret
och log mot sin kvinna samtidigt som han satte sig ner. Maria �r bed�rande
vacker, �ven n�r han �r nykter. Han lutar sig fram f�r att ta hennes hand
men hon rycker undan den innan han ens hunnit snudda vid henne.
- �r du nykter Soli?
- Sj�lvklart. Nykter och genomh�rlig.
Han f�ster blicken i hennes �gon och f�rs�ker d�lja sina darrande h�nder.
- Jag m�ste f� prata med dig Soli.
Hennes blick var allvarlig och han anade genast or�d.
- Nej Maria, nej, nej! Vi har det faktiskt f�rbannat bra! Jag �lskar
dig och du tycker inte illa om mig.
- Soli!
- Ja, allts�, vi �lskar ju varandra. Varf�r ska du l�mna det? Vi kommer
ju bra �verrens och har det trevligt i s�ngen. Det �r ju toppen!
- Det �r inte det�
- Och du ska inte tro att jag �r r�dd f�r att binda mig. Det g�r jag
f�rbannat g�rna.
En kypare g�r f�rbi med ett bekymrat uttryck i ansiktet.
- Jag �r med barn.
Soli st�ller sig upp, hugger tag i kyparen och skriker honom rakt i
ansiktet.
- GARCON! En flaska av din finaste champagne, tack!
Soli s�tter sig ner, upprymd, men fortfarande fundersam.
- �r det mitt barn?
- Hur kan du vara s� f�rbannat j�vla of�rsk�md Soli! H�r sitter jag och
ber�ttar v�rldens h�rligaste nyhet och s� ska du dra ner allting i skiten.
Precis som vanligt. S�h�r �r det hela j�vla tiden med dig!
- F�rl�t, det var inte meningen. Vilken vecka �r du i? Du har v�l inte
varit p� ultraljud utan mig heller?
- Varf�r ska allting handla om dig hela tiden, Soli? Varf�r kan du inte
t�nka p� mig litegrand?
Maria b�jer sig fram med t�rar i �gonen och nog ser det ut som om hon �r
lite gravid. Hennes urringning visar mer br�st �n vad han �r van vid att
se.
- S�h�r �r det. S�h�r �r det alltid med dig, Soli. Det g�r inte att komma
ifr�n.
- P� vilket s�tt?
- Allting handlar om dig. Allt som h�nder, allt som har skett och ska ske.
F�r dig �r det bara du!
- Varf�r s�ger du s�? Jag f�rs�ker v�l alltid s�tta dig i f�rsta
rummet?
Soli drog sig till minnes ett hundratal f�r tidiga utl�sningar men r�rde
inte en min.
- N�r du s�ger n�got s� �r det liksom som att du bara s�ger det p� l�tsas.
Precis som om; om jag s�ger det h�r, undrar just hur hon kan t�nkas svara
p� det.
- Jag vet inte� F�r mig s� �r saker och ting i och f�r sig j�vligt
allvarliga. Men det �r f� saker som f�r mig att visa en genuin reaktion.
- Precis som p� din pappas begravning. Dina syskon gr�t, din mamma gr�t,
till och med jag gr�t � men du, du st�r d�r som en j�vla staty med dina
f�rbannade tics!
- Jag k�nner.
Soli letar efter kyparen och ser honom dyka in bakom baren.
Maria forts�tter att argumentera och han f�rs�ker svara. Det hugger till
i magen och han b�jer sig fram och trycker sin hand h�rt mot det onda. N�r
det hugger till som v�rst kan han n�stan se framf�r sig hur det b�rjar
sippra fram blod ur den lilla onda, svarta, verkliga, klumpen. Blod som
pressas ut ur en h�rd massa och f�rst klibbar mot n�got n�rliggande organ
och sedan droppar ner l�ngs hans tarmar.
- Men h�rredu, Maria. Nu b�rjar det v�l �nd� bli lite f�r mycket
melodrama.
Hon skakar och gr�ter. Soli ser sig nerv�st omkring och f�rs�ker leende
bem�ta blickarna fr�n de andra restaurangg�sterna. Hon v�ger femtiofem kilo
med kl�der och soffan darrar s� fort hon hulkar till. Maria tar bort sina
h�nder fr�n ansiktet och tittar allvarligt p� honom.
- �lskar du mig, Soli? P� riktigt.
- Ja Maria, dig �lskar jag.
- �r det s�kert?
- Om jag hatar de flesta andra, men tycker om dig, s� m�ste v�l det
betyda att� ja� jag �lskar dig.
Kyparen svassar med sina tajta chinos-byxor kring borden och fr�gar vem som
skulle ha champagnen.
- D� kan jag sova gott i natt.
- Vilken m�nad �r du i f�rresten?
Hon smeker hans hand och ler mot honom.
- Jag var p� ultraljudet ig�r. De sa att jag var i� tredje m�naden, m�ste
det vara.
Soli t�nker efter. Fem m�nader, Anita och Kristina, fyra m�nader,
f�rmodligen Birgit och Helena�
- Tre m�nader, d� hade vi ju f�r fan inte ens tr�ffats. Ditt f�rbannade
j�vla stycke! H�r sitter du och f�rs�ker f� mig att k�nna skuldk�nslor f�r
en unge, som inte ens �r min!
Den trettiofem�rige kyparen, som uppenbarligen inte h�rt ett ord av
samtalet, b�jer sig homosexuellt ned �ver deras bord.
- Vi m�ste be att f� gratulera p� den h�r stora dagen! Det �r inte ofta
som v�ra g�ster g�r oss den �ran att delge varandra s�dana h�rliga nyheter
som denna.
Soli stirrar med hatk�rlek p� den tillgjort homosexuella t�nten i svart.
- Givetvis s� bjuder vi p� den h�r flaskan.
- Tack.
Soli tar emot flaskan i h�ger hand med ett stadigt grepp och kan knappt
v�nta tills kyparen har avl�gsnat sig.
Tidigare hade han mest anat diagnosen. Fantasierna hade avl�st varandra.
Han hade dr�mt om en romantisk d�d med n�ra v�nner och finst�md gospelmusik
i bakgrunden. Nu, med sm�rtan som allt starkare str�lade ut fr�n hans
mellang�rde, kunde han inte ignorera det faktum att han f�rmodligen skulle
d� med �ngest och fruktan. Skrikandes, in i det sista.
Han f�ster blicken n�gonstans mellan Marias �gonbryn. Hon �r hysterisk
och skriker svordomar mot honom. N�r orden n�r honom luktar de lakrits.
Soli h�ller h�rt i flaskan medan han i ett svep tar tag i hennes blus och
drar henne till sig. Han sl�r av halsen p� flaskan mot bordskanten och ger
henne en platt kyss mot munnen medan champagnen rinner ner l�ngs byxbenet
p� honom.
- Du �r ett svin. Du �r ett j�vla SVIN, Soli!
- Inte mitt... Inte mitt problem.
Kall champagne och sm� glaspartiklar rinner ner i strupen. Gravid och
med t�rar i �gonen sitter hon framf�r honom. Det tar ganska precis tv�
minuter innan alkoholen tr�nger ut i Solis kropp. Han ser p� henne.
- Vem fan �r det som �r konturl�s nu, ditt f�rbannade Frenulum!
____________________________________________________________________________
uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu
____________________________________________________________________________
