Det var utan gl�dje och upphetsning som Soli p� kv�llen, m�ndagen den
tjugotredje oktober, �gnade sig �t sin onani. Vid n�got tillf�lle hade han
f�rs�kt r�kna ut hur m�nga g�nger �Lilla Edet� tagit emot hans �tr� ist�llet
f�r en kvinna. Han hade tappat r�kningen n�gonstans kring �ttahundra och
hade sedan inte k�nt f�r att r�kna mer.
Soli k�nde hur st�ndet blev h�rdare och pungkulorna b�rjade dra sig upp
mot buken. Snart var det dags. Han slappnade av f�r en stund och f�rs�kte
komma ih�g n�gon kvinna. En onykter och strippande utvecklingsst�rd fick
duga f�r den h�r g�ngen. Han sl�t �gonen, drog efter andan, och fortsatte.
Kn�na b�jdes en smula och ryggen sj�nk bak�t n�gra centimeter n�r han
fl�sande, och utan entusiasm, helt var i h�nderna p� sig sj�lv. Tv�
matskedar v�tska senare, med en fruktansv�rd k�nsla av att vara ensam i
v�rlden, torkade han sig och satte sig ned vid sitt skrivbord.
I hans huvud formades l�nga h�rliga tankar och k�nslor. Det fanns en
kvinna som han hade sv�rt att gl�mma. Skrivmaskinen gick ig�ng med ett l�gt
surrande och st�llde sig i f�rdigl�ge. Han skrev sex ord och kunde inte
f�rm� sig till mer.
Jag t�nker fortfarande p� dig, Hanna.
Det vita papperet med de svarta orden stirrade h�nfullt p� honom. Han s�g
sig omkring i l�genheten med en uppgiven blick. Det fanns inget kvar av
henne som kunde f�rm� honom att skriva n�got mer till henne. Han slog av
skrivmaskinen och sl�ckte ljuset i l�genheten.
P� vissa s�tt var Soli ganska omt�nksam av sig. Innan han hade givit sig
h�n �t sina k�ttsliga lustar hade han st�llt fram tv� t�nda ljus och en
treliters dunk med vitt Chardonnay-vin. Ljusen fladdrade till n�r han satte
sig ner vid soffbordet. Klockan var nio p� kv�llen och han var helt nykter.
Framf�r honom stod ett pint-glas, tv� t�nda ljus, en treliters dunk med vin.
Han uppt�ckte en bit hasch som or�rd lyckats klara sig genom g�rdagen under
en tidning, men varken orkade eller ville g�mma den f�r sig sj�lv.
Nio, nio, nio. Nu b�r det av, t�nkte han.
Nio noll tv�, en darrande hand t�mmer upp fem deciliter vin. Nio noll
nio, f�r han glaset mot munnen och sveper det.
Han lutar sig tillbaka med den sedvanliga krampen i magen och hatar de
m�nniskor som ratat honom. N�gra minuter senare ligger han p� badrumsgolvet
med pannan mot toaletten och kr�ks h�gljutt i golvbrunnen. Det �r de sm�
detaljerna som fascinerar n�r man ligger med konvulsioner, kr�ks och skiter
p� sig, t�nkte han. N�gon av de kvinnor han h�mtat hem har, ist�llet f�r att
anv�nda soppkorgen, helt sonika lagt sin blodiga binda bakom toalettstolen.
Soli vet vem, det var hon som gr�t och ropade p� hj�lp s� fort han stoppade
in kuken i henne. Samma kvinna som, n�r han somnat, v�ckte honom tv� timmar
senare med oralsex, och kr�vde mer. Fredrika, hennes v�nstra br�st var en
storlek mindre �n det h�gra.
Han kr�ks signalgul sm�rja och f�r sv�rare att f�rst� kvinnor.
N�r Soli hj�lpligt torkat upp sin avf�ring och sina uppkastningar fr�n
toalettgolvet med en luddig gr� trasa dricker han en halvliter
femtiokronors-vin till. Han tittar p� klockan, den �r halv elva och det
b�rjar k�nnas b�ttre. Magen har resignerat och n�jer sig med gasbildning.
Bortom treglasf�nsterna lyser fullm�nen f�rf�riskt.
Han �ppnar balkongd�rren f�r att ta en cigarett men k�nner direkt att han
beh�ver mer frisktluft �n vad balkongen kan erbjuda. Han v�nder tillbaka in
i l�genheten och kl�r p� sig. I v�nster hand har han tv� liter vin i en
systemp�se och i den h�gra en cigarett. P� v�g mot ytterd�rren stannar han
till och stoppar ner haschet i jackfickan, f�r att vara p� den s�kra sidan.
Gruset varken knastrade eller skrapade under skosulorna n�r han sakta
f�rs�kte ta sig fram genom parkens m�rka g�ngar, n�got som f�rv�nade honom
mycket. Han hade alltid f�rest�llt sig att n�r man �r riktigt deprimerad och
ensam s� l�ter det karakteristiskt om en n�r man r�r sig. Han gick en bit
och satte sig sedan ned p� en rutten stock l�ngs grusv�gen och tittade ner i
systemp�sen. Det pirrade i h�nderna p� honom. Han visste vad det innebar.
Han hade druckit precis lagom f�r att hinna till den f�rsta tr�skeln av
fylla. Nu fanns det fyra eller fem steg till innan han kunde bli medvetsl�s.
Fortfarande med den naivt h�rliga k�nslan av att kroppen l�g n�gon sekund
efter honom drack han n�gra klunkar av sitt vin. Musklerna sp�ndes och
kroppen fr�s till. Inte mer, t�nkte han. Inte mer kroppsliga konstigheter.
Han v�ntade ut paralyseringen och v�nde sig sedan om f�r att kasta upp �n en
g�ng.
- Nej du, rikta den �t n�got annat h�ll, tack!
N�gonting i skottlinjen talade till honom. Han visste inte om han skulle
kr�kas eller f�rv�nas.
- Soli heter jag. Jag hoppas att du inte �r p� riktigt, annars finns det nog
risk f�r att jag kr�kts lite p� dig.
- Jag �r riktig.
- F�rl�t.
Det var en kvinna. F�rmodligen. Bakom den ruttna ekstocken h�jde och s�nkte
sig en br�stkorg ikl�dd jeansjacka med j�mna mellanrum. Han sv�ngde sina ben
�ver stocken och satte ner dem p� vad han hoppades var mossa och inte
m�nniska. Soli var f�rundrad.
- Vad heter du och hur l�nge har du legat d�r? Fr�gade Soli.
- Birgitta och fyra �r.
- �h fan.
- Inte i str�ck givetvis. Till och fr�n bara. Lite d� och d�. Trevligt
st�lle.
- Jag gissar p� att du �r ordentligt alkis med andra ord.
- Japp, och du?
Under jeansjackan hade hon en rosa bomullsskjorta som visade mer �n vad
den dolde. N�r hon v�nde sig f�r att se p� honom s�g han de v�lbekanta
kurvorna av br�st. Han t�nkte f�r sig sj�lv att de f�rmodligen var plattare
�n de s�g ut och v�l anv�nda av k�ta torskar.
- Soli heter jag, och �r v�l p� v�g dit du �r.
- Jag ser det.
Hon ser honom i �gonen och tar drar djupt efter andan.
- Birgitta, som sagt. Du kommer ofta hit. Javisst, sl� dig ner. Bjuder du p�
en drink kanske? Vad trevligt. F�r jag presentera min v�ninna. Dansa? Nej,
jag har stukat foten. Hem till mig eller dig. Njae, jag ska nog upp tidigt i
morgon.
Soli skrattar f�rv�nat n�r hon andf�dd avslutar meningen.
- Birgitta, du �r mer ensam �n vad jag �r, gissar jag?
Hon r�kar sl�ppa sig och ler uppgivet mot honom.
- Jag ligger med pattarna i full blom med n�gons spya p� buken, utslagen
bakom en ekstock, halv tre p� natten.
- Ensam, inte sant?
- N�got s� in�t helvete.
- F�r jag sl� mig ner?
- Kolli, hette du verkligen s�?
- Soli.
- Sj�lvklart f�r du l�gga dig ner h�r, om du delar med dig av vinet.
Han l�gger sig ned bredvid en m�nniska som m�r s�mre. F�rv�nansv�rt nog
luktar hon inte. Hennes andedr�kt skvallrar i och f�r sig om missbruk, men
hon har inga ryckningar eller m�rkliga utfall som annars �r s� typiska f�r
tung beroende.
Han lirkar in sin hand in under hennes skjorta, undviker den kletiga
sm�rjan, och smeker hennes mage och v�ntar. Mot fingertopparna k�nner han
�rren efter sena aborter.
Fem minuter g�r utan att hon s�ger n�gonting.
- Birgitta heter jag, �n en g�ng. Kan du t�nka dig�
- Soli, och ja.
Trots att han kysste hennes l�ppar mjukt och drog sin n�stipp mot hennes
kind var det utan tillfredst�llelse han t�mde sina tv� matskedar i henne.
____________________________________________________________________________
uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu
____________________________________________________________________________
