[ #082 - Ont ]
_____________________________________________________________________
Ont
Han hade vaknat till och fr�n p� morgonen. Var g�ng str�ckte han sig
automatiskt mot tillbringaren med juice. I sex timmar hade han legat
or�rlig, sovit djupt och andats ytligt. Om en l�kare sett honom i det
skicket som han var i hade de magpumpat honom och satt EKG-monitor akut. Men
i Eriks l�genhet var det bara Erik. Han hade inget minne av att klockradio
hade satt ig�ng, men tydligen hade han vaknat och st�ngt av den. De tv�
sista g�ngerna han hade vaknat till s� b�rjade g�rdagens f�rnedring spelas
upp. Med sm�rtsam klarhet s�g han sig sj�lv g� fram till en f�r honom
fullkomligt ok�nd kvinna och upprepade g�nger skrika "K�TT!". Han mindes de
onda blickarna och den bel�tenhet han hade k�nt just d�. N�r han f�r sista
g�ngen den morgonen str�ckte sig efter sin juice-tillbringare kom han ih�g
hur han dragit ner gylfen, dragit fram pitten och l�tit den h�nga d�r medan
han best�llde �l fr�n baren. Knappt n�gon hade lagt m�rke till det.
Telefonen ringde.
- Vad vill du mig? svarade han.
- Hej, det �r mamma. Vill du komma �ver och �ta middag hos oss ikv�ll?
Givetvis ville han inte det. Han hade inget att s�ga sin mor som hon inte
kunde v�nda till n�got negativt. Han �verv�gde att s�ga som det var: att han
var alltf�r bakfull f�r att i �verhuvudtaget tr�ffa n�gon.
- Ok, jag kommer �ver vid sjusn�ret ikv�ll
Han lade p� innan hon han s�ga n�got mera. Han v�nde sig om i s�ngen och
vilade pannan mot v�ggen. Fler bilder d�k upp, ingen av dem uth�rdlig.
Han slog sig ner vid bordet och tittade p� det som hans mor hade lagat �t
honom och hans styvfar. "Herregud, att du kan misslyckas med allt!" t�nkte
han stilla f�r sig sj�lv. Fl�skfilen var i och f�r sig god men n�got
saknades i anr�ttningen. Det var liksom� mat. Varken mer eller mindre.
- Har du st�dat hemma nu, Erik?
- Det �r ju trots allt lite mental hygien att h�lla snyggt omkring sig,
Erik.
- H�ller du inte med, Erik?
Kunde han s� skulle han. Han �gnade sin energi �t annat. St�da och h�lla
ordning p� skr�pet han hade hemma var inget han prioriterade. �verleva, att
faktiskt orka ta sig upp p� morgonen var nog. Han hade fullt upp med att
klara av vardagen och m�nniskorna kring sig.
- Ja, mamma. Sj�lvklart. Jag st�dade faktiskt idag, lj�g han utan att r�ra
en min.
Dessutom r�kte jag hasch och krafsade en full brunett i analen ig�r, sa han
inte.
Hon h�llde upp mer vin till honom. Han iakttog str�len fr�n flaskan och
hur den svajade fram och tillbaka. Ungef�r en tredjedel hamnade utanf�r.
Hans mamma klarade inte av spriten.
- Ja� Erik� Vi skulle vilja prata� med dig.. litegrand.
Nu var hon sl� i pallet och beh�vde flera sekunder p� sig f�r att kunna
uttala orden utan att sluddra. Han f�raktade s�dant. Om man dricker s� ska
man kunna hantera det. Sj�lv blev han aldrig l�ngsam eller dum. S�vida han
inte drack v�ldigt mycket. Men ofta, n�r det blev s�, urs�ktade han sig och
gick ist�llet hem och fortsatte dricka. Ist�llet f�r att f�rnedra sig bland
folk som kunde k�nna igen honom.
- Vad vill du d�?
- Jo, vi har ju� ehrm� f�rst�tt att du har det lite sl�rt� f�rl�t� sv�rt
just nu.
- Och det �r n�got som du tror att du kan hj�lpa mig med eller?
Han hade druckit betydligt mer �n sin mor nu, men hade �nd� fullst�ndig
kontroll �ver situationen och hur han betedde sig.
- Men Erik, jag ser ju p� dig att n�got �r fel. Varf�r kan du inte l�ta oss
hj�lpa dig? Vi vill ju bara ditt eget b�sta!
Det fanns f�rmodligen flera hundra anledningar till varf�r han inte kunde
till�ta sig att lita p� henne och hennes man. Exempelvis kom han ih�g hur
styvfadern hade reagerat n�r han, i ett svagt �gonblick, ber�ttade om en
venerisk sjukdom han f�rmodligen hade f�tt. Han kunde inte ha varit mer �n
fjorton �r vid det tillf�llet. N�r han ber�ttade det s� hade styvfadern
varit lugn och inte sagt s� mycket. Men dagen efter, n�r han �t frukost,
hade styvfadern satt sig ned vid frukostbordet och sagt; "Du vet att det
bara finns tre s�tt att f� det h�r p�" Han fylldes med en g�ng av �nger
�ver att han hade ber�ttat om detta f�r honom. Han fortsatte; "Genom FITTAN,
K�FTEN eller i ARSLET!". Sedan var det svart. Han visste inte vad han hade
svarat eller hur han hade klarat sig fr�n den situationen.
- Varf�r s�ger du ingenting, Erik?
- �rligt talat s� vet jag inte riktigt om n�got jag kan s�ga kan leda till
n�got. Ni tycker att jag har problem, l�t s� vara. Men bara f�r att ni
betraktar er som min familj beh�ver inte det betyda att jag �r s� j�vla
intresserad av att h�ra era �sikter om mina problem.
Han tog en sista tugga av fl�skfil�n och drack upp vinglaset i ett svep. Han
s�g p� sin mor. Hon satt med vinglaset i ena handen och st�dde sig mot
bordskanten med den andra.
Fy fan, vilken f�rnedring.
- Ledsen, men jag m�ste g� nu. Ska tr�ffa en bekant om en halvtimme nere p�
stan.
- Men Erik, vad har du egentligen f�r byxor p� dig!
Han s�g ner p� de urtv�ttade, trasiga svarta jeansen som han bar. Det var
tv�ttdag och dessa var de enda byxorna han hade haft att s�tta p� sig. De
var synnerligen fula och garanterat inget som han egentligen skulle ha velat
visa sig ute med. Men hans mor hade ju trots allt insisterat p� att f�
tr�ffa honom just ikv�ll.
- Jag h�ller p� att tv�tta idag. Bara de h�r brallorna jag har. Ingen som
m�rker n�got �nd�.
Det visste han av erfarenhet.
- �men, va� fan�. det �r ju, hon svalde� h�l i dem�
- H�rde du inte vad jag sa! Jag tv�ttar idag. Inga andra att s�tta p� mig.
Han tittade p� sin styvfar och f�rs�kte f� medh�ll. Men trots att styvfadern
var nykter. Och trots att han mycket v�l s�g hur pass full hans kvinna var
s� sl�t han �nd� upp p� hennes sida. Tolv �r. Under de tolv �r han st�tt ut
med att bo hemma hade det varit s�. Fy fan!
Han kl�dde snabbt p� sig och sl�ngde igen d�rren efter sig n�r han gick
d�rifr�n.
N�r han hunnit tv� kvarter d�rifr�n drog han upp en cigarett ur br�stfickan
p� kavajen och t�nde den. Han sneddade �ver gatan mot bussh�llplatsen och
t�nkte att han i alla fall hade kommit ganska lindrigt undan. Han satte sig
ner p� b�nken och v�ntade p� bussen.
N�r han n�gra �r senare f�rs�kte komma ih�g den scen som utspelade sig
strax efter�t s� kunde han aldrig riktigt leva sig in i situationen. Det
hela hade n�stan verkat som ett skrivet manus.
Strax innan bussen anl�nde s�g han sin mor komma springande med klumpiga
steg uppf�r grusg�ngen p� andra sidan v�gen. Hon trillade flera g�nger och
f�rs�kte s� gott det gick ta emot med h�nderna. Han s�g hur gruset klistrade
sig i hennes handflator och hur hon desperat r�ttade till sitt svarta
f�rgade h�r, i ett f�f�ngt f�rs�k att verka ober�rd och beslutsam.
Hon rusade rakt fram �ver gatan och s�g inte den Saab som i nittio km/h
kom k�rande mot henne.
Han kom ih�g dunsen.
Han kom ih�g hur hon l�t n�r hon slutligen landade p� asfalten n�gra tiotal
meter d�rifr�n.
Men hur han �n f�rs�kte kunde han inte komma ih�g hur hon tr�stat honom
n�r han var liten, r�dd, eller n�r han beh�vde den sorts k�rlek bara en mor
kan ge.
____________________________________________________________________________
uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu
____________________________________________________________________________
