[ #078 - Inte nu! ]
_____________________________________________________________________
Inte nu!
Klockan tio p� s�ndag morgon �ppnade Soli sina r�dspr�ngda �gon och
�ngrade sig genast. Han lyssnade nyfiket efter Lindas n�tta fotsteg men
kunde till sin f�rv�ning inte h�ra n�got. Han klev upp ur s�ngen och
gick runt i deras hem. Hon hade jobbat h�rt i natt, det syntes. Hela
l�genheten var rensad fr�n allt som tillh�rde henne, och mycket av det
som var gemensamt. Till och med duschdraperiet hade hon lyckats f� med
sig. Soli satte sig ned med en suck p� en pinnstol mitt i vardagsrummet.
Hur i hela helvete hade hon lyckats med att l�mna honom n�r han l�g och
sov? N�r han t�nkte efter avsl�jade en stark smak av f�rsk torsk i
munnen varf�r. N�r Soli drack gjorde han det ordentligt. Nu satt han med
b�jd rygg och naken p� en pinnstol i ett, tills f�r n�gra dagar sedan,
hemtrevligt vardagsrum. Minnena fr�n g�rdagen l�mnade honom inte ifred.
- M�ste du verkligen dricka vin till middagen, Soli!
- M�ste och m�ste, jag tycker om det. Allts� dricker jag vin.
Lindas ansikte f�rvreds till n�got groteskt och vidrigt.
- Kan du inte t�nka p� hur fan jag k�nner det n�gong�ng! Nu har du ju
faktiskt lagat en j�vligt fin middag och allting. Och s� m�ste du
bli full bara f�r det.
En millimeterstor flinga av svartpeppar satt fastkilad mellan hennes
framt�nder.
- Vad �r det med dig egentligen Linda? Jag ordnar fint k�k och k�per
lite fint vin och du lackar ur f�r det. Varf�r �r det s� viktigt f�r
dig att jag �r nykter egentligen?
- Men sn�lla Soli, det m�ste du v�l �nd� f�rst�. Du h�ller ju p� du
�r ju alkis. Det enda som verkar spela n�gon roll �r att du f�r
kr�ka.
- Ja.
- Vad� ja? Vad �r det f�r j�vla svar!
- Ja. Jag dricker. P� samma s�tt som du g�r och simmar tv� g�nger i
veckan, s� dricker jag n�gra g�nger i veckan.
- Menar du allvar, eller?
- T�nk efter Linda, f�r dig s� �r det viktigt att f� tr�na och h�lla
kroppen i form. F�r mig �r det viktigt att f� dricka och slappna av
litegrand. Det vore dessutom skillnad om det vore s� att jag blev
otrevlig n�r jag dricker. Det blir jag ju inte.
- Nej, men�
- S�, fr�gan �r v�l kanske inte huruvida mitt drickande �r menligt f�r
dig eller mig. Snarare s� handlar det v�l om varf�r det �r s�
viktigt f�r dig att jag inte dricker.
Soli tog n�gra snabba klunkar av det svala vinet f�r att riktigt
markera hur r�tt han hade.
- Ja, jag vet inte vad jag ska s�ga. Allt jag s�ger kan du p� n�got
vis v�nda mot mig. Ibland k�nns det som om hela du egentligen bara
best�r av prat. Taktik och finurliga gensvar. S� fort man s�ger
n�got s� f�r man tillbaka det p� n�got konstigt skruvat s�tt.
- Linda, kan vi inte bara �ta den h�r lasagnen och l�t det vara nog
med diskussioner? I alla fall ikv�ll.
- Jo...
Telefonen ringde klockan elva. Soli sprang fram och svarade, trots de
knappt tolv meterna, andf�dd. Det var Linda som ringde hemma fr�n sin
mamma.
- Soli, du m�ste f�rst� varf�r jag har gjort s�h�r.
- Jag... Jag... Vi kan v�l...
- Om du �r n�gorlunda nykter klockan tv� i eftermiddag s� sitter jag
p� Caf� Linda.
- Jag kommer dit.
Han lade p� telefonluren och k�nde hur det rasslade till v�lbekant i
magen.
N�gon timme efter det att hon hade somnat kv�llen innan hade han
smugit sig in i sovrummet med sin vinflaska. Han satte sig ned p�
s�ngkanten, halsade �rg�ngsvinet, och l�t sin hand smeka hennes ansikte.
I ett ovanligt klarsynt och melodramatiskt tillst�nd hade han sedan
muttrat att; "Det h�r �r verkligen sk�nheten och odjuret". Hon m�rkte
hans n�rvaro och v�nde sig demonstrativt om i s�ngen. Han satt kvar
tills hon hade somnat om och p�b�rjat �nnu en av sina snarkningsorgier.
Caf� Linda var egentligen inte bara ett Caf�. P� dagarna samlades
folk d�r och drack kaffe och �t kanelbullar tillsammans men p� kv�llarna
hade de full utsk�nkning och st�llet var k�nt f�r att vara en
k�ttmarknad. Innan Soli tr�ffade Linda hade han m�nga kv�llar
f�rhoppningsfull suttit vid bardisken och druckit sig vacker. Hans kropp
var inte mycket att visa upp. Han var mager med utst�ende �ron och
vanligtvis likblek i ansiktet. Att han inte var vacker hade sannerligen
m�rkts p� de kvinnor han lyckats �vertala att f�lja med hem.
Men nu satt han �nd� parkerad i ett av b�sen med en kopp kaffe och
v�ntade p� sin kvinna. P� f�rh�llandets sista dag, det visste han.
V�ntade p� den sista dolkst�ten.
Hon var lika vacker n�r hon kom in f�r att dr�pa honom som n�r de f�rst
tr�ffades.
- Hur m�r du Soli? Du ser verkligen blek ut.
- Jag har� Jag har inte kunnat �ta n�got idag. Blev liksom lite
deprimerad �ver att mitt livs k�rlek �vergav mig n�r jag l�g och
sov.
- Ja� jag �r ledsen att det skedde s� pl�tsligt men f�r mig fanns det
inget annat s�tt.
- Det gjorde det.
- Vad?
- Visst fanns det ett annat s�tt. Det finns faktiskt n�got som heter
bra stil. Bra stil inneb�r inte att man r�var bort nio tiondelar av
hemmet medan ens partner ligger i koma.
Hon rynkade �gonbrynen f�r att se bekymrad ut.
- Du vet varf�r jag inte kan leva med dig l�ngre!?
- Om jag kommer ih�g de senaste elvahundra diskussionerna r�tt s�
beror det p� att jag dricker sprit.
- Varf�r kan du inte bara l�gga av med det d�r! N�gonstans l�ngt
d�rinne s� �r du ju faktiskt en f�rbannat trevlig m�nniska. Du
dricker som en svamp och blir ungef�r lika intelligent ocks�.
- Jag har aldrig p�st�tt att jag har n�gon n�mnv�rd IQ heller.
Hon ryste till och lutade sig tillbaka mot soffan. Hennes �gon
b�rjade t�ras. Och Soli tittade p�. Nu h�nder det, t�nkte han. Han
riktade all sin uppm�rksamhet p� det som skedde. Det h�r �r verkligt.
Mer verkligt �n n�r de hade sex f�r n�gra veckor sedan. Mer verkligt �n
n�r de gick och handlade p� ICA f�r tv� dagar sedan.
Hon hulkade till och lutade sig fram �ver bordet.
- Kan du inte f�rst� att det �r j�vligt jobbigt att se dig p� det d�r
s�ttet?
- P� vilket s�tt? N�r jag dricker s� blir jag varken elak eller
sluddrig.
- Du bl�der.
- Ja?
- Du bl�der konstant ur varenda j�vla kropps�ppning. Jag �r tvungen
att kemtv�tta v�ra lakan f�r att du fl�ckar ner dem med blod n�r du
sover. Du har st�ndig r�nnskita och ibland... ibland� hittar jag dig
med dr�ggel i mungiporna i trappuppg�ngen n�r jag �r p� v�g till
jobbet.
- Ibland blir det f�r mycket. Det ska gott erk�nnas.
- Du �r d�ende. Du h�ller inte p� med n�got hobby-drickande f�r att du
tycker att det �r sk�nt att slappna av. Det �r sj�lvmord, inget
annat. Och det t�nker inte jag stannar kvar och bevittna.
- Tja, som det l�ter h�r s� vet jag inte riktigt om jag ska vara
tacksam f�r att du p�talar, vad du upplever som, ett problem eller
helt enkelt ge efter f�r den avgrundsdjupa sorgen �ver att du l�mnar
mig.
Linda satte p� sig sin jacka och reste sig.
- Jag hoppas att du hittar n�gon annan, Soli. N�gon som kan ta hand om
dig.
Med en gest som var s� nonchalant att Soli, under sina resterande fem
�r i livet, aldrig skulle gl�mma den, sl�ppte hon en femtiolapp p�
bordet och gick d�rifr�n.
____________________________________________________________________________
uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu
____________________________________________________________________________
