Han skrek rakt ut och n�dde f�r en kort stund fram till klarhet. Dimmorna
b�rjade l�tta och han kunde nu klart se konturerna av m�blerna i l�genheten.
De senaste tolv timmarna hade han tillbringat i ett m�rkligt kvalmigt och
mosigt tillst�nd. P� golvet l�g sp�ren efter n�gra veckors fylla och
illam�ende. Dammr�ttorna tr�ngdes med girigt urdruckna vinflaskor om
utrymmet. H�r och var syntes blodst�nk och resterna av slarvigt upptorkade
uppkastningar. Han gick fram till hallspegeln f�r att �n en g�ng f�rs�ka
bed�ma vad de tv� �ren av mer eller mindre konstant fylla hade �stadkommit.
Ansiktet som s�g tillbaka p� honom tillh�rde en medel�lders man. Han k�nde
med fingrarna �ver huden. Han hade f�tt rynkor. �tta �r efter gymnasiet var
han sjuklig och sargad som en krigsveteran. Kroppen var t�ckt av s�r. De
flesta sm�, men vissa avl�nga och fortfarande variga. Han misst�nkte starkt
att han hade tillfogat sig sj�lv dem. Han orkade inte l�ngre se p� sig sj�lv
och gick in i k�ket. P� k�ksbordet l�g ett vitt A4-papper som n�gon skrivit
med spretig stil p�.
"Hej Soli!
Du ski vara nykter fr�om.. nu!
Jab klara inte mer fr�n ikv�ll. Klokkan tolv du som
slutar booza. Nu g�r vin och l�gga oss.
Klockan 23.47 dag som den �r
Vl�nligen
Soli"
Nu f�rstod han varf�r han m�dde som han gjorde. Klockan tolv natten innan
hade han, av n�gon outgrundlig anledning, best�mt sig f�r att sluta dricka.
Minnet av g�rdagen var mycket diffus men han visste med s�kerhet att han
inte sovit en sekund sedan han skrivit det d�r brevet. Han s�g p� klockan
och f�rstod att han snart skulle svimma.
Mannen som sover djupt n�r eftermiddagen blir till kv�ll svettas ymnigt.
Lakanen �r genomv�ta och sura av kallsvetten. I dr�mmarna kommer alkoholen
tillbaka. Trots att han nu f�r f�rsta g�ngen p� l�nge somnat nykter dr�mmer
han om sitt sura vin och den kvalmigt s�ta doften av avf�ring.
Soli vaknar till av att det ringer p� d�rren. Han skalar av sig lakanen
med en �cklad min och reser sig upp. Han hinner g� fram och �ppna d�rren
innan han inser att han �r naken. Utanf�r st�r en v�ldig kvinna med
begynnande flint och brett mellan t�nderna. Hon har en cykelhj�lm p� sig.
- Hej, Britta heter jag. Jag m�ste s�ga dig att jag tycker att det �r
j�vligt konstigt att du av alla har mage och s�tta upp en s�dan h�r lapp i
trappuppg�ngen. Det �r d� fan inte vi som st�ller till med problem i den h�r
bostadsr�ttsf�reningen.
- Jag �r naken.
Soli inser det absurda i situationen och beslutar sig f�r att spela med.
Han lutar sig mot d�rrposten och f�rs�ker se best�md ut genom att vila sin
h�gra hand mot midjan.
- Nu �r det ju dessutom s� att du �r skyldig f�reningen tv�tusen kronor. Tv�
tusen kronor!
- Jag �r fortfarande naken.
- Tv�tusen kronor som vi fick i b�ter n�r vi ringde till polisen f�r att f�
fyllot, du, upplockat fr�n trappuppg�ngen.
- Vet jag inget om.
- Och n�r polisen kommer hit s� finns det ingen d�r. Dom debiterade oss f�r
"falsklarm".
- Ledsen om jag gjorde er besvikna.
F�rhuden b�rjade kallna i draget och Soli v�rmde den mellan tummen och
pekfingret.
- Ja, se d�r, det fattades ju bara det. H�r kommer jag och f�rs�ker
diskutera med dig och s�
- Ja?
- St�ller du dig och masturberar.
- Vad �r det f�r lapp du pratar om.
Hon trollade fram ett papper, f�rvillande likt det han hittat p� sitt
k�ksbord n�gra timmar tidigare, och visade honom. Skrivstilen var onekligen
hans och det var inte utan att han var tvungen att dra p� smilbanden n�r han
l�ste den.
"Hoj, Hoj �vriga skeppsbrutna!
Omm ni haver edran lifv k�r
s� strunta i booz och m�rckliga b�r
Jag ska absolut slutta supa utan LVM
s� ignorera alla skrik fr�n mitt hem
15/12-00 Dagen som det �r
Bekkymrad granne"
Soli tog �gonen fr�n papperet och tittade p� sin granne. Det var kvinnor
som hon som fick honom att misstr�sta. Om s� hela v�rlden hade varit full av
kvinnor av samma sort som den h�r hade han �nd� inte lagt sig med en s�dan.
Han funderade n�gra sekunder men det var lika sant trots allt.
- Tumregeln �r denna:
- Vad pratar du om nu Soli!
- Som sagt, tumregeln �r denna: kvinnor ska inte lukta, ha cykelhj�lm p� sig
inomhus, ha h�r i �ronen� och framf�r�
- Men sn�lla n�n, �r du alldeles fr�n vettet karl!
Han h�jde r�sten och talade p� henne.
- Framf�rallt, ska de icke, jag upprepar, Icke! ha en n�sa som man vid
artiga positioner ser R�TT IN I!
Hon str�ckte upp sin hand och f�rs�kte massera ned sin n�stipp.
- Men, Soli, Nu var det ju faktiskt�
- Icke se rakt in i!
- Du f�r ov�sen p� n�tterna. De som bor i l�genheten intill dig har varit
tvungna att ringa st�rningsjouren fyra g�n�
F�rhuden hade �terf�tt sin normalt gr�r�da f�rg.
- Till exempel nu! Nu kan jag se fyra olika snorkr�kor I DIG!.
Under cykelhj�lmen kunde han se hur hennes �gon blev allt mer glansiga
f�r att s� sm�ningom avge n�gra t�rar. Det var tydligt att hon funderade p�
om hon skulle f�rs�ka sig p� att antingen sl� honom eller i alla fall ge
honom en ordentlig �rfil. Det var dags f�r n�dast�ten.
- Britta, det h�r s�ger jag inte bara f�r att jag �r arg p� dig, utan som
m�nniska till kvinna: Du �r motbjudande ful!
Hon sl�ppte papperet med hans spretiga meddelande och v�llde gr�tande ner
f�r trapporna. Varf�r var han tvungen att vara s� j�vla elak mot just henne?
Nog var hon ful och dum men varifr�n fick han allt det d�r om n�sborrarnas
placering och �ronh�r? Han sl�ppte greppet om pitten och st�ngde d�rren.
Han var tvungen att ta sig d�rifr�n. L�genheten var fylld med onyktra
frestelser och m�rkliga dofter. Han kl�dde p� sig snabbt och tog n�sta buss
till sina hemtrakter. Fyrtio minuter senare steg han av vid h�llplatsen
utanf�r Eriksbergs h�gstadieskola. I varje m�rker som omg�rdar en ensam
m�nniska existerar en �terkommande tanke; Varf�r? Varf�r blev det s� att
just han, av de drygt trettio klasskamraterna, blev den som m�ste genomlida
varje dag i ett fuktigt t�cken av bakfylla och d�lig ekonomi. Som m�ste bli
ensam, som m�ste lura sig till samlag och var dag se sina uppkastningar
f�rgas allt r�dare. Han f�rv�ntade sig inga svar av den smutsgula
tegelfasaden.
Skolg�rden l�g, som f�rv�ntat, �de. F�nsterrutorna bl�nkte svarta och
inte ens om han anstr�ngde sig kunde han f�rest�lla sig att det n�gonsin
befunnit sig m�nniskor d�r innanf�r.
Soli s�tter sig ned p� trappan som leder upp till huvudbyggnaden och
t�nder en cigarett. H�nderna darrar. Den h�r g�ngen utan att n�gon ser det.
Trots att kroppen skakade och �gonen var r�dspr�ngda �nskade han att� Han
�nskade att det blev lite fel p� tiden och att det skulle vara en onsdag
eftermiddag f�r tio �r sedan. Stor och st�rre skulle han d� med sin �lder
kanske kunna charma n�gon av de tjejer som alltid ratade honom f�r �ldre
eller snyggare killar. Han drog ett bloss till p� cigaretten och till�t sig
att forts�tta dr�mma. Kanske att han d� till och med skulle kunna vara den
d�r killen som fick k�nna p� Veronicas br�st f�r f�rsta g�ngen. Hur fasta,
bulligt sm� och sk�na skulle de inte ha varit. Vilken k�nsla, vilken k�nsla
f�r henne skulle han d� inte ha haft. Genuin, �rlig och intensiv. Han
beh�vde inte fundera l�nge f�rr�n han visste att det inte var n�got han
kommit p� nu. K�nslorna hade alltid funnits d�r. Genuina, �rliga och
pl�gsamt intensiva hade de sedan dess alltid funnits kvar. Veronica hade
f�rsvunnit efter h�gstadiet men den �tr� han k�nde var konstant riktad mot
n�gon. Bussen som skulle ta honom hem anl�nde med ett v�lbekant vr�lande.
Soli reste sig upp, sl�ckte cigaretten och t�mde sina lungor p� r�k.
Tillbaka i alkoholens v�ntrum kunde han inte l�ngre h�lla gr�ten och
skammen tillbaka. V�rlden utanf�r ytterd�rren var inte riktigt redo f�r en
nykter Soli, eller om det kanske var tv�rtom, han var inte riktigt s�ker.
____________________________________________________________________________
uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu
____________________________________________________________________________
