[ #054 - Kort om Kants moralfilosofi ]
_____________________________________________________________________
Kort om Kants moralfilosofi
av Speed Devil Show
Detta �r en sammanfattning av Kants moralfilosofi. Den duger inte
som grund till n�gon genomgripande analys, eftersom den enbart
ytligt redog�r f�r �mnet, men kan med f�rdel stj�las, kopieras och
l�mnas in i eget namn om nu du inte orkar skriva allt detta sj�lv.
Enligt Kant skulle du d� visserligen handla omoraliskt, eftersom
ditt motiv �r att dupera folk. Och vill du veta varf�r han anser
detta s� �r det bara att l�sa vidare...
F�r den akademiska moralfilosofin har Immanuel Kants "Grundl�ggning av
sedernas metafysik" haft stor betydelse.(1) �ven om de konkreta svar Kant
gav i �mnet successivt har bleknat, �r hans ambition och metod fortfarande
aktuell. Kant ville n� den solida och sanna moraliska kunskapen, den som �r
befriad fr�n tvetydigheter och inte g�r att ifr�gas�tta.
Men perioden av sjuttonhundratalets filosofi som Kant levde och verkade
i pr�glades i allm�nhet av skepticism. Man ifr�gasatte huruvida det var
m�jligt att finna n�gon s�ker kunskap vad g�llde moralen, och svarade som
oftast att det inte f�ref�ll m�jligt. Kant menade att skepticisterna hade
fel, men inte f�r att de inte letat tillr�ckligt efter kunskapen, utan av
anledningen att de letade d�r den �nd� inte gick att finna. Deras
pessimistiska inst�llning var ett resultat av vad Kant ans�g var tidigare
misslyckanden i filosofihistorien. �ldre filosofer hade f�rs�kt grunda
moralen i spekulationer omkring antingen n�gon transcedent ordning som
m�nniskan med sin begr�nsade kunskapsf�rm�ga �nd� inte kan n� fram till -
eller genom att observera och analysera empiriska f�reteelser, vilket var
lika f�rkastligt d� m�nniskorna ytligt sett upplever v�rlden s� f�rdomsfullt
annorlunda fr�n person till person att ingen gemensam n�mnare n�gonsin kan
uppst�.
Den s�kra kunskapen om moralens v�sen var att finna i m�nniskan sj�lvt, i
det som Kant ans�g f�renade oss alla oavsett hur olika vi annars �r: v�r
f�rm�ga till objektiv rationalitet, som vi kanske inte alltid anv�nder oss
av, men i alla fall _kan_ bruka; v�rt rena f�rnuft, det som �r befriat fr�n
subjektiva �nskem�l och f�rdomar. Att finna och bringa ordning i den
kunskapen var inte bara m�jligt, utan �ven h�gst n�dv�ndig. F�r utan den
f�rblir allt prat om moral inget annat �n ett l�sryckt hopkok av diverse
ogrundade �sikter som aldrig kan ge n�gra definitiva svar. �nskar vi
verkligen veta vad vi b�r g�ra �r det av st�rsta vikt att vi kommer bort
ifr�n alla f�rfelade spekulationer.(2)
"Grundl�ggning..." vill s�tta moralen p� en s�ker grund. Sp�rsm�let �r
dock rent teoretiskt, utan n�gra st�rre f�rs�k till mer omfattande
substantiella fr�gor och svar.(3) Boken �r uppdelad i tre delar, d�r
respektive avsnitt analyserar och argumenterar ett specifikt omr�de. Delarna
�r relativt oberoende av varandra, men bygger tillsammans upp helheten av
Kants teori. Den f�rsta delen handlar om _v�rde_, vad det egentligen �r vi
prisar n�r vi i vardagslag s�ger att en handling �r moralisk. Utifr�n detta
formulerar Kant en moralisk lag, men h�vdar i andra delen att det inte �r
s�kert att vi n�gonsin har f�ljt den. D�remot menar han att vi i egenskap av
_rationella_ varelser b�r f�lja den lagen. Tredje delen vill visa att v�r
den moraliska lagen och v�r rationalitet intimt h�nger samman med huruvida
vi har en _fri vilja_ eller inte.
* F�rsta delen: v�rde
Kant inleder unders�kningen av moralens v�sen med fr�gan vad som �r
"obetingat gott" - det vill s�ga gott i kraft av sig sj�lvt allena.
Unders�kningen tar i enlighet med Kants metod sin plats i f�rnuftet; vi kan,
genom att vi �r rationella varelser, komma fram till svaret genom en
noggrann objektiv analys av v�ra vardagsf�rest�llningar p� omr�det.
�r det kanske - som m�nniskor i allm�nhet ofta lite f�r hastigt svarar
n�r fr�gan kommer p� tal - h�lsa, rikedom, v�nskap, kunskap, eller liknande?
Nej, menar Kant; dessa ting kan mycket v�l missbrukas f�r onda syften. Den
rike kan spendera sina pengar p� vapen i syfte att demolera v�rlden, den
h�lsosamme kan utnyttja sin styrka till slagsm�l, kunskap kan producera
effektiva tortyrmetoder, och s� vidare. Dessa ting �r uppenbarligen betingat
goda, de blir f�rst goda n�r de f�rs fram till till�gg till n�got annat.
Moraliskt goda f�reteelser och handlingar har ett visst v�rde, de
genomsyras av det obetingat goda. Om detta nu inte �r exempelvis rikedom i
sig sj�lvt, �r det _effekterna_ av rikedomen som �r detta goda? Blir rikedom
gott n�r det leder till de b�sta konsekvenserna f�r v�rlden? �ven h�r blir
svaret negativt. F�r vi klandrar inte den rike som av misstag spenderar sina
pengar p� n�got denne tror �r ett gott �ndam�l, men sedan visar sig vara
f�rkastligt. Vi anser fortfarande att handlingen genomsyrades av det
obetingat goda, �ven om den ledde till katastrofala konsekvenser. Samma sak
g�ller omv�nt: vi prisar inte den som med ont upps�t f�rs�kte f� till st�nd
d�liga konsekvenser, men av misstag eller okunskap r�kade framkalla goda
s�dana.(4)
Det obetingat goda ligger ist�llet just i upps�tet. Det vi prisar �r
_motivet_ bakom handlingen eller f�reteelsen - att den �r utf�rd i enlighet
med "en god vilja", att akt�ren medvetet vill g�ra gott.(5)
Men de genuint moraliska handlingarna m�ste dock vara baserade p� motivet
att vilja g�ra gott i ett visst syfte. Vilka syften som helst - viljans
godhet riktad hursomhelst mot vad som helst - duger inte. En aff�rsman som
avh�ller sig fr�n att lura sina kunder enbart i syfte att uppr�tth�lla sitt
rykte r�knar Kant inte som moralisk. Hans vilja �r god, men bara vad
ankommer honom sj�lv, och det r�cker inte. Men �ven den som handlar med hela
m�nsklighetens v�l och ve i �tanke beh�ver inte n�dv�ndigtvis vara moralisk.
En person som hj�lper folk f�r att han k�nner f�r det kan mycket v�l - n�r
handlingen utf�rs - ha en genuin altruistisk �nskan att g�ra gott, men
_baserar_ detta p� blott en k�nsla att g�ra s�. Detta duger inte heller,
anser Kant, eftersom denna person skulle inte g�ra denna handling om inte
k�nslan fanns.(6) Handlingen �r m�jligtvis prisv�rd, men inte mer. Den
saknar grundmurad f�rankring i det genuint moraliska. Det genuint moraliska
�r inte att bara k�nna f�r att handla moraliskt, utan att vilja det, att
anse det vara sin "plikt". F�rst d� f�r handlingen moraliskt v�rde.(7)
Huruvida en handling var utf�rd utifr�n plikt eller inte kan vi finna ut
genom att unders�ka vilken "medveten avsikt" som f�rel�g handlingen, dess
"maxim".(8) En handling kan utf�ras av m�nga olika avsikter. Jag kan hj�lpa
fattiga f�r att det roar mig. Du kan g�ra det f�r att du vill g�ra vad du
anser �r r�tt. Vi _g�r_ b�da samma sak - v�ra handlingar f�r samma effekter
- men _utifr�n_ radikalt olika st�ndpunkter. Vem av oss handlar moraliskt?
Det �r inte jag, utan du. Vi finner att ett moraliskt v�rde f�religger n�r
du handlar, men inte n�r jag g�r det. Detta kommer vi inte fram till genom
n�gon slags moralisk intuition, utan genom f�rnuftigt �verv�gande. Det rena
f�rnuftet p�bjuder oss som bekant att resonera objektivt och universiellt,
och genom detta finner vi att din avsikt var korrekt eftersom den ligger i
linje med detta allm�nomsp�nnande resonemang; din avsikt kan upph�jas till
en allm�n lag, som g�ller f�r alla, alltid.
S�ledes, handlingar f�r moraliskt v�rde n�r de utf�rs utifr�n pliktskyldig
respekt inf�r en allm�n lag.(9) Att handla utifr�n "respekt" �r att inse
lagens g�llande r�tt och d�rigenom f�lja den, inte f�lja den blott d�rf�r
att man l�sryckt "k�nner f�r det". Morallagen blir s�lunda att man ska
"enbart handla i enlighet med de maximer som kan upph�jas till universell
lag."(10) Denna lag �r strikt formell, den meddelar bara hur viljans form
m�ste vara beskaffad f�r att vara genuint god.
* Andra delen: rationalitet
�ven om vi nu funnit och �r �verens om vad vi anser kr�vs f�r att en
handling ska vara moraliskt - att den �r utf�rd med pliktskyldig respekt
utifr�n den moraliska lagen - inneb�r detta inte att folk i allm�nhet
handlar p� s� s�tt. Kanske har ingen n�gonsin gjort det.(11) Vad v�rt rena
f�rnuft vid en n�rmare unders�kning kr�ver beh�ver inte automatiskt
motivera oss att handla d�refter. S�, �ven om vi accepterar morallagen,
varf�r skulle vi f�lja den? Kant vill visa att det �r rationellt att g�ra
s�; att acceptera men inte f�lja morallagen �r irrationellt.
Allting i naturen f�ljer lagar. Objekt, ting, f�ljer utan reflektion de
naturlagar som g�ller. S� �ven m�nniskor. Men m�nniskor �r mer �n blott
ting - de �r �ven reflekterande subjekt, som ut�ver de omedg�rliga
naturlagarna �ven har m�jlighet att f�lja _representationer_ av lagar.
M�nniskan kan med f�rnuftet reflektera �ver vad som ses som en lag, och
sedan v�lja att f�lja den eller inte. M�nniskans f�rnuft genom detta ett
"praktiskt" s�dant, som har m�jlighet att st�lla sig grundfr�gan: "vad b�r
g�ras?"(12)
Lagar f�r f�rnuftet som talar om vad vi b�r g�ra �r "imperativ",
hypotetiska eller kategoriska. Hypotetiska pekar ut v�gen f�r att uppn�
vissa specifika m�l. Vill jag bli stark, b�r jag tr�na. Vill jag bli m�tt,
b�r jag �ta. Jag �r naturligtvis fri att g�ra hur jag vill, men vill jag
uppn� ett m�l och samtidigt undviker att f�lja det f�r situationen l�mpliga
hypotetiska imperativet handlar jag uppenbarligen irrationellt. Vill jag
uppn� ett m�l vill jag ocks� v�gen dit. I ett mer omfattande perspektiv
leder hypotetiska imperativ till en o�ndlig regress. Vi kan hela tiden fr�ga
oss varf�r vi ska g�ra det ena eller det andra. Varf�r tr�na? F�r att bli
stark. Varf�r bli stark? F�r att... och s� vidare. N�gon g�ng m�ste vi komma
till en punkt d�r vi hittar ett p�bud som inte h�nvisar till n�got
ytterligare: ett kategoriskt imperativ. Kategoriska imperativ handlar inte
om medel till m�l, utan s�ger bara vad vi b�r g�ra, punkt slut.
Morallagen �r det enda kategoriska imperativ som finns. Ur detta
imperativ kan alla moraliska plikter h�rledas. Och Kant vill som sagt visa
att vi reflekterar �ver och medvetet v�ljer att f�lja detta imperativ i den
m�n vi �r rationella.(13) Men morallagen i den f�rsta formuleringen sade
att enbart handla i enlighet med de maximer som kan upph�jas till universell
lag. Detta f�refaller en smula inneh�llsl�st. Men Kant menar att morallagen
mycket v�l kan anv�ndas till att utesluta vissa handlingar och p�visa dem
irrationella. Tekniken �r helt enkelt att f�rest�lla sig hur v�rlden skulle
vara beskaffad om vissa maximer universialiserades.(14) Vissa utesluts d�
p� en g�ng. Kant ger som exempel sj�lvmord, falska f�respeglingar vid l�n av
pengar, bortse ifr�n sina talanger och girighet.
Exempelvis, l�nar jag pengar av dig och lovar att l�mna tillbaka dem, v�l
medveten om att jag inte kan det, �r min maxim: "l�na alltid pengar av folk
�ven om du inte kan betala tillbaka dem". Kan jag rationellt vilja att den
maximen upph�js till allm�n lag, att m�nniskor alltid l�nar pengar av
varandra �ven om de aldrig kan betala tillbaka? Det vore irrationellt, s�ger
Kant, eftersom det leder till "mots�gelser". Vad Kant menar med detta �r
mycket otydligt. Intuitivt kan man kanske tycka att det ligger n�got i det
hela, ungef�r som man ibland utan analys accepterar argumentet "t�nk om alla
gjorde p� det viset?" som slagkraftigt. Kant ger sj�lv inget uppenbart
svar.(15) Men han s�ger att �ven om det - f�r m�nniskan - inte �r om�jligt
att leva med s�dana mots�gelser, s� kan inte f�rnuftet rationellt _vilja_
att s�dana uppst�r; f�r _det vore f�r f�rnuftet att mots�ga sig sj�lvt_.(16)
Kant vill att vi ser p� morallagen som bunden till f�rnuftet liksom
naturlagarna �r bundna till tingen. Naturlagarna g�r inte att bryta, tingen
kan inte "mots�ga" dem. M�nniskan kan �ven uppfatta representationen av
lagar, och kan f�rvisso v�lja att bryta mot dem, men b�r inte det. Kants
andra formulering av morallagen, det kategoriska imperativet, blir d�rmed:
"handla som om din handlings maxim genom din vilja skulle vara en
naturlag."(17)
Men om nu universialiserandet av vissa maximer skulle leda till s�dana
besv�rande mots�gelser, uppkommer t�mligen naturligt fr�gan varf�r man
skulle vilja universialisera dem �verhuvudtaget? Vi har inte s� mycket annat
att v�lja p�. V�rt rena f�rnuft ledde oss till det kategoriska imperativet,
den objektiva universella lagen f�r moralen som g�ller f�r alla, alltid. Vi
�r d�rmed objektivt bundna av morallagen, oavsett vad vi som operfekta
m�nniskor tillf�lligt anser g�ller f�r stunden.
M�let f�r det kategoriska imperativet �r i enlighet med sin
universialitet alla varelser med f�rm�ga till rationalitet, vilket
inkluderar hela m�nskligheten. Denna humana m�nniskosyn f�r stora direkt
sociala implikationer; ingen b�r p� n�got vis offras f�r andra. Alla
m�nniskor har ett individuellt v�rde som �r lika stort som alla andras.
Utifr�n detta h�rleder Kant ytterligare en formulering av det kategoriska
imperativet: "anv�nd m�nskligheten, vare sig det g�ller dig sj�lv eller
andra, alltid som m�l i sig, ej blott som medel."(18) Idealsamh�llet, d�r
alla behandlar varandra och sig sj�lva som m�l i sig och ej blott som medel,
kallar Kant "�ndam�lens rike".(19) I detta rike handlar alla s� som om de
vore lagstiftare utifr�n sina maximer och samtidigt laglydiga under dem.
�ndam�lens rike �r givetvis en utopi, men en som vi i v�ra handlingar b�r
str�va efter att f�rverkliga.
* Tredje delen: fria viljan
F�r att handla moraliskt kr�vdes det att vi faktiskt _v�ljer_ att f�lja
morallagen, det kategoriska imperativet. Men vore vi strikt determinerade i
v�ra handlingar - antingen genom att vi vore slavar under naturlagarna eller
f�r all del v�ra beg�r - skulle vi inte kunna g�ra det valet, och skulle d�
inte ha n�gon m�jlighet att vara moraliska. F�r att Kants moralsyn ska g�
ihop m�ste han s�ledes slutligen visa att vi har en fri vilja.
Fr�gan om vi har en fri vilja eller inte �r ett klassiskt och evigt
filosofiskt problem. Ingen har n�gonsin i egentlig mening faktiskt l�st
problemet tillfredsst�llande, och Kant g�r inte heller n�gra s�dana anspr�k.
Han n�jer sig med att f�rs�ka besvara fr�gan om vi har goda grunder till
_f�rest�llningen_ att vi har en fri vilja.
F�r oavsett vilka benh�rda teoretiska argument vi f�r fram mot viljans
frihet s� �r det sv�rt, f�r att inte s�ga om�jligt, att praktiskt f�rest�lla
sig sj�lv som utan fria val. Ord kommer inte av sig sj�lva ur v�ra munnar,
v�ra ben promenerar inte iv�g med oss �t h�ll vi egentligen inte vill, jag
k�nner det inte nu som om att jag inte har best�mt mig f�r att skriva just
den h�r meningen, och s� vidare.
S� l�ngt verkar vi ha goda grunder till att tro att vi �r fria i v�ra
val. Sedan kan man naturligtvis komplicera fr�gorna ytterligare, men det
anser Kant inte beh�vs. N�r vi f�rs�ker handla rationellt s� g�r vi trots
allt detta utifr�n den konceptuella f�ruts�ttningen att vi �r fria; vi
tycker oss v�lja att g�ra det ena eller det andra. Det r�cker f�r att kunna
h�vda att det kategoriska imperativet b�r v�ljas. Om det sedan p� ett eller
annat s�tt skulle visa sig att vi egentligen inte hade n�gon fri vilja, s�
spelar det ingen roll i valsituationen, _nu_.(20)
---
(1) Publicerad 1785 (Grundlegung zur Metaphysik der Sitten). Kant
levde 1724-1804.
(2) Ibid. 4:390; 4:410-411.
(3) Dessa sparade Kant till en uppf�ljande bok, "Sedernas metafysik"
(Metaphysik der Sitten), publicerad 1797.
(4) Grundl�ggning... 4:394.
(5) Ibid. 4:393-394. Kants inriktning p� motiv klassificerar honom
"dentolog", och s�tter honom i kontrast mot en "teleolog", som
intresserar sig f�r effekterna.
�ven om man s� l�ngt tycker att Kant kanske har en po�ng i sin
analys beh�ver man inte helt och fullt anse att detta verkligen �r
det hela m�nskligheten anser. Kant talar i termer av att ber�tta
f�r "oss" vad "vi" "faktiskt" anser �r moraliskt gott, men �r det
verkligen s�? Tyv�rr f�r man nog konstatera att det inte beh�ver
vara p� det viset; Kants analys �r inte s� befriad fr�n
subjektivitet som han �nskade ge sken av. Kant var en djupt troende
pietistisk protestant, och inom den religi�sa skolan h�rskar just
uppfattningen om att det �r den goda viljan som r�knas, inte
effekterna av handlingarna; f�r effekter �r ingenting m�nskligheten
egentligen kan r�da �ver. Vi hamnar ju i paradiset �ven om vi
sm�ller av en atombomb, bara vi gjorde det med goda avsikter. S�
mycket f�r Kants generalisering. Men detta f�r vi bortse ifr�n
just nu.
(6) Kant ing�r i en dualistisk tradition som uppfattar m�nniskan
som en varelse best�ende av dels ett f�rnuft med m�jligheter att
uppfatta och rationellt skapa objektiva ordningar, dels beg�r som
�r strikt subjektiva med inriktning p� individens egna �nskningar.
(7) Ibid. 4:397.
(8) Ibid. 4:400.
(9) Ibid. 4:400-401.
(10) Ibid. 4:402.
(11) Ibid. 4:406-408.
(12) Ibid. 4:412.
(13) Vore vi rakt igenom rationella (utan beg�r och f�rdomar)
skulle det kategoriska imperativet inte beh�va vara ett imperativ,
utan en ren sj�lvklarhet.
(14) Notera att Kant inte menar hur v�rlden skulle _bli_, utan
hur den skulle _vara_ beskaffad. Kant f�rs�ker s� l�ngt det g�r
att undvika att analysera problematiken i termer av konsekvenser.
(15) Enligt Christine M. Koorsgard �r detta ett problem som
Kantforskare �n idag brottas med. Hon ger tre f�rslag p� vad Kant
kan tyckas mena med "mots�gelse". Det kan antingen r�ra sig om en
"logisk" mots�gelse: l�nar vi pengar under falska f�respeglingar
upph�r sj�lva praktiken med l�n, vilket skulle g�ra maximen
obegriplig. Det kan �ven r�ra sig om en "teleologisk" mots�gelse:
maximen g�r emot sj�lva "meningen" med att l�na pengar. Eller det
kan r�ra sig om en "praktisk" mots�gelse: maximen skulle inte
uppn� sitt eget formulerade m�l n�r den universialiserades.
(Introduktionen till "Grundwork of the Metaphysics of Morals",
Cambridge: Cambridge University Press (1998): xix-xx.)
(16) Grundl�ggning... 4:424
(17) Ibid. 4:421-422.
(18) Ibid. 4:431.
(19) Ibid. 4:433.
(20) �nskar man ett l�ngre svar f�r man unders�ka Kants teori om
kunskap (vilken redog�rs f�r i "Kritik av det rena f�rnuftet"
(Kritik der reinen Vernunft), 1781.) Den �r dessv�rre mycket
komplex och egentligen om�jlig att g�ra r�tt f�r p� mindre yta �n
han sj�lv tar upp i sina verk p� �mnet. Men det kan vara v�rt att
g�ra ett f�rs�k.
Sm�rtsamt kortfattat kan man s�ga att Kant anser det finns tv�
s�tt att uppfatta v�rlden: Dels som den �r `i sig sj�lv', vilket
Kant kallar den "noumenala" v�rlden. Som v�rlden �r i sig sj�lv
kan vi inte ha n�gon kunskap (den �r "transcendent"), f�r den
m�nskliga kunskapen uppst�r inte genom att den naket sk�dar tingen
i sig sj�lva. Den m�nskliga kunskapen uppst�r genom att vi tar in
sinnesintryck, filtrerar dessa intryck genom vissa a priori begrepp
("kategorier", det "transcendentala") och sedan med hj�lp av v�rt
f�rst�nd (ej att f�rv�xla med Kants begrepp om `f�rnuft' - vad
g�ller det f�rnuftiga �r alla som �r rationella lika; vad vi
skiljer oss i �r just v�ra olika f�rm�gor att bruka v�rt f�rst�nd)
organiserar och f�rst�r. Den v�rld vi uppfattar p� detta vis �r
det "fenomenella" v�rlden, och det �r om den vi har kunskap. Den
noumenala v�rlden �r en f�ruts�ttning f�r den fenomenella, s�ger
Kant, och undviker genom detta drag att bli beskylld f�r idealism.
Den noumenala v�rlden �r oberoende av v�rt f�rm�ga att uppfatta,
men det �r inte den fenomenella. Den �r interrelaterad till v�r
kunskapsf�rm�ga; liksom vi kan �ndra uppfattning om den fenomenella
v�rlden genom att uppfatta den, kan den v�rlden �ndras genom att
vi uppfattar den p� ett eller annat s�tt. Kort sagt.
F�r fr�gan om viljans frihet �r detta mycket centralt. N�r vi
observerar den fenomenella v�rlden finner vi ingen frihet, allt
f�refaller vara styrt av utomst�ende kausala lagar. Allt som h�nder
har en yttre orsak, inte orsaker i kraft av sig sj�lvt (vilket Kant
definierar som frihet). V�rlden, med oss i den, g�r p� i enlighet
med sina orsaker och verkan, och dessa �ndrar sig inte; f�r, som
tidigare sagts, naturlagarna �r om�jliga att bryta.
Men som rationella uppfattar vi oss sj�lva som de som skapar
m�jligheterna till observationerna, tankarna och valen. Vi �r i
den aspekten fria - eftersom vi just inte kan hitta n�gon annan
orsak _�n oss sj�lva_ till att vi uppfattar och f�rst�r det
fenomenella; vi f�refaller vara delar av b�de det noumenala och
det fenomenella. Detta �r inget bevis f�r att vi �r fria, det �r
bara en vad Kant uppfattar som god grund att t�nka sig att det �r
s�.
____________________________________________________________________________
uXu 1999 Av Speed Devil Show 1999 uXu
____________________________________________________________________________
