[ #034 - Om Betyg ]
_____________________________________________________________________
OM BETYG
Jan Svensson
Denna artikel publicerades f|r f|rsta g}ngen i L{rarnas Tidning, h|sten
1997. Men d} jag {r |vertygad om att dess st|rsta m}lgrupp faktiskt
inte finns inom L{rarf|rbundet sl{pper jag den {ven via uXu.
B}de ute i samh{llet och inom skolans v{rld finner man en intressant }sikt
r|rande skolv{sendets f|rm}ga att presentera vilka f|ruts{ttningar en
enskild person har: ju h|gre betyg en elev erh}ller vid studenten, desto
n{rmare {r denne individ idealet Homo Universale med alla m|jligheter det
medf|r, d} framf|rallt ett gott liv i valfrihetens tecken.
Sj{lvfallet, n{r det r|r sig om ett s}dant enormt system som skolv{sendet
trots allt har utvecklats till, {r denna }sikt ej klart uttalad eller
tydligt presenterad. Den st}r inte direkt i n}gon l{roplan, den har inte
fastst{llts under n}gon konferens, den {r inte fotostatkopierad och uppsatt
|ver kaffebryggaren i l{rarrummet. D{rav kanske en del f|rs|ker f|rneka dess
existens och p}st} att jag kommer farande med hj{rnsp|ken. Men s} {r inte
fallet. Den finns d{r - alla som har deltagit i den moderna skolan kan
vittna om att }sikten "om du skaffar dig bra betyg, s} kan du g|ra vad du
vill" {r i full effekt, om {n indirekt.
Vid betygens introduktion p} h|gstadiet b|rjar }sikten sprida sig. Eleven
ifr}gas{tter meningen med betyg, och f}r inte allt f|r s{llan till svar att
dess funktion {r att m{ta kunskap. Kunskap {r viktigt, men viktigt f|r vad?
Viktigt f|r livet. Du l{r icke f|r skolan, du l{r f|r livet. P} fr}gan vad
som menas med begreppet 'livet' avslutas vanligtvis diskussionen med en
h{nvisning till 'den h}rda verkligheten', eller 'arbetslivet' som det
popul{rt kallas. Eleven f}r reda p} att efter skolan f|ljer arbete, och den
som inte bem|dar sig att skaffa sig bra betyg f}r n|ja sig med en begr{nsad
upps{ttning valm|jligheter vad g{ller detta liv.
Men st{mmer verkligen detta? [r denna }sikt faktiskt en insikt; ger h|ga
betyg automatiskt n{stan vilka m|jligheter som helst vad g{ller vidare
utbildning och arbete? Till stor del, ja; men bara i teorin. I praktiken {r
det n}got helt annat som g{ller. L{mnar man skolan med goda betyg inneb{r
inte detta att man problemfritt kan v{lja den vidare utbildning eller arbete
som man |nskar. Pl|tsligt introduceras ytterligare en uppsj| av p}bud fr}n
olika h}ll, vilka huvudsakligen tar sig uttryck via b{ttre vetande m}lsm{n,
l{rare, konsulenter - och {ven kamrater som i brist p} alternativa k{llor
lyssnat p} de f|reg}ende. Betyg m}ste man 'g|ra n}gonting av', inte 'kasta
bort', s{gs det. Vad detta inneb{r {r att man helt enkelt skall s|ka sig
vidare till utbildning och arbetsliv som {r i linje med ens egna betyg; och
vad v{rre {r att det man sj{lv {r riktigt intresserad av {r mindre viktigt i
sammanhanget. F|rvisso, om man nu har bra meriter och faktiskt {r |nskar de
yrken som kr{ver s}dana - lyckad kombination. Men hur blir det f|r dem som
inte {r det?
Det blir inte alls bra. Resultatet blir att en stor del av dessa elever
faktiskt inte alls g|r vad de vill - som de utlovades kunna g|ra - utan helt
enkelt vad de k{nner sig n|dgade till enligt dunkla ramar som omringar dem.
De kanske skippar sina egentliga intressen, blott d{rf|r att dessa kr{ver
f|r l}ga betyg, eller inga alls, i relation till deras egna - i r{dsla f|r
att drabbas av sanktioner i form av d}ligt samvete, respektl|s behandling,
arbetsl|shet eller i v{rsta fall alkoholiserade uteliggare ifall de inte
f|ljer den v{g som i all v{lvilja stakats ut }t dem. Tyv{rr f|refaller det
s}ledes som om h|ga betyg inte allt f|r s{llan snarare trycker ner {n
utvecklar m{nniskor. Medelm}ttiga, eller t o m underm}liga, meriter {r d}
att f|redra. F|r d} {r det inte lika m}nga p}bud som aktivt st|r en i ens
vidare val, endast faktuella begr{nsningar (men dessa kan alltid avhj{lpas
senare - om det skulle beh|vas).
Detta bisarra resultat {r uppenbarligen inget |nskv{rt. Allt f|r m}nga
l{r sig f|r livet, men l{r sig inte livet. Det tillvaro man v{ljer skall man
{gna en st|rre del av livet }t. [r den inte ens i n{rheten av det man
egentligen |nskar kastar man bort sin korta och dyrbara tid. Att leva {r
ingen lek, det m}ste man ta p} allvar; framf|rallt m}ste man ta sig sj{lv p}
allvar, inte endast det som andra anser vara viktigt. Eventuellt kommer man
till insikt om sakernas f|rh}llande senare i livet, vid en eventuell
}lderskris eller annan omskakande h{ndelse, men d} finns risken att allt f|r
mycket tid redan sl|sats bort.
Varf|r blir det d} p} det h{r m{rkliga viset? Problemet tycks mig vara
att skolan ej lyckats med konststycket att ge eleverna n}got {kta
sj{lvf|rtroende, utan enbart ett artificiellt i form av betygens heliga
skrift. Ju h|gre betygen {r - desto b{ttre {r du, s{ger skolan. Desto mer
kan du. Desto mer har du m|jlighet att g|ra. Men som alla vet duger endast
ett riktigt sj{lvf|rtroende n{r den h}rda verkligheten tr{nger sig p}.
Endast den som verkligen tror p} sig sj{lv och inser sina kunskaper och
begr{nsningar kan utnyttja den valfrihet som det goda livet faktiskt {r
byggt p}.
M}nga sl}r nu nog ifr}n sig och h{vdar "Ja, jag har i alla fall aldrig
p}tvingat n}gon den }sikten om betygens helighet!" Det kanske Ni inte har
gjort. Men Ni har inte heller med |nskv{rd tydlighet f|rnekat dess pondus
kan jag t{nka mig. F|r Ni vet inte vad Ni skall s{ga ist{llet. Sj{lv-
f|rtroende {r inte n}got man enkelt l{r ut. Det {r mer en process till
insikt. Och om d} skolan inte kan utnyttja den k{nsliga tid, som sju timmar
om dagen i upp till tretton }r i skolan faktiskt {r, till att hj{lpa eleven
till en s}dan insikt blir resultatet att allt f|r m}nga studenter sl{pps ut
i friheten utan att veta om hur de skall ta vara p} den. Ty skolan har ett
stort pedagogiskt och uppfostrande ansvar {ven l}ngt efter mellanstadiet.
Inte enbart uppfostrande i meningen att eleverna skall l{ra sig vad man b|r
och inte b|r g|r mot andra, utan {ven vad man b|r och inte b|r g|ra mot sig
sj{lv.
Det handlar inte om att egoister skall skapas, utan m{nniskor som
verkligen tror p} sig sj{lva och kan f|rst} andra, oavsett vilken st{mpel
som satts p} dem. Ty f|rst n{r en m{nniska inser att hon sj{lv har ett
riktigt v{rde, utan att beh|va en konfirmation av detta av en auktoritet av
n}got slag i form av betyg, social status eller 'viktigt' arbete (d}
f|rdelaktigen av det slag som ger h|g l|n), kan den m{nniskan {ven inse att
{ven andra m{nniskor har ett genuint v{rde med v{rdefulla dr|mmar, planer
och projekt.
Skolan uppmuntrar eleven till att skaffa sig bra betyg. Men sedan {r det
slut. Hur resten av tillvaron ter sig f|rv{ntas eleven sj{lv snoka reda p}.
Men hur skall det g} till n{r ingen ber{ttar n}got om den, utan ist{llet
envisas med att h{nvisa till betyg och arbetsliv n{r den k{nsliga fr}gan
kommer p} tal? Eftersom det inte g}r att m{ta sj{lvf|rtroende eller
livskvalitet med n}got vetenskapligt utvecklat instrument anses det flummigt
att h{nge sig }t s}dana, f|rvisso viktiga, men {ndock n}got oklara
utsv{vningar. Skolans uppgift har blivit att l{ra ut fakta om ting. Fakta om
det goda livet (ett delvis allt f|r odefinierbart ting) tycks inte anses som
viktigt.
Vid det h{r laget anser nog en del att det {r h|g tid f|r mig att ber{tta
vad kuren {r mot detta lilla problem. Men det kan jag inte g|ra - f|r jag
vet inte hur det skall g} till. Jag argumenterar dock inte f|r en betygl|s
skola. Betyg har onekligen sina administrativa po{nger i det samh{lle vi
lever i. Jag |nskar bara att det som finns ut|ver denna po{ng till}ts
diskuteras ist{llet f|r att, kanske i r{dsla f|r juvenilt uppror, st{ndigt
omdirigeras till att vara n}gon annans ansvar - f|r att f|rst l}ngt senare
f|rhoppningsvis plockas fram n{r 'livserfarenheten' gjort sitt tidskr{vande
arbete med individen. Jag l{mnar den uppgiften till de huvudakt|rer som {r
ansvariga: l{rarna. Detta {r inget som ett regeringsbeslut kan g|ra n}got
}t. Om de anser sig f|r utarbetade f|r att finna tid med att avhj{lpa
problemet f}r vi helt enkelt l{ra oss att leva med det. Som 'den h}rda
verkligheten' har utvecklat sig kanske det t o m {r en utopisk tankeg}ng att
det skulle kunna g} att st{lla till r{tta. Trist, men kanske oundvikligt -
givet f|rh}llandet mellan det mekanistiska samh{llet och skolan.
____________________________________________________________________________
uXu 1998 Av Jan Svensson 1998 uXu
____________________________________________________________________________
