Trevande tog han i d�rrhandtaget. Sedan sl�ppte han det igen. Genom
glaset i d�rren kunde han se den bl� korridoren forts�tta hundra meter
bort. D�r sv�ngde den av. Men ganska n�ra d�rren p� h�ger sida fanns
�ppningen till en sidokorridor. Ocks� den i samma ljusbl� f�rg. Han
svalde och t�nkte p� rummet med den svarta d�rren.
Rummet l�g l�ngst bort i den h�gra sidokorridoren. Han hade en g�ng
blivit visad hur det s�g ut. Varje detalj mindes han med en f�runderlig
klarsynthet. Rummet var slutstationen. Dess funktion var att g�ra det
m�jligt f�r m�nniskor att med minsta m�jliga anstr�ngning beg� sj�lvmord.
N�r man kom fram till d�rren var man tvungen att titta in i tv� ockular
som satt vid sidan om den. F�r den var l�st med n�thinnel�s. Datorn
l�ste av n�thinnan p� personen som ville in. Det dr�jde n�gon sekund medan
rummet tog f�rbindelse med centraldatorn och kollade personuppgifterna i
registret. F�r endast folk �ver 30 �r fick beg� sj�lvmord.
Efter det �ppnades d�rren och man gick in i rummet. Sedan st�ngdes
d�rren automatiskt. Personen som ville d� st�llde sig p� en f�rdjupning
i golvet och tryckte bara p� en svart knapp som satt p� v�ggen. D�den
var garanterat sm�rtfri. Hundra laserstr�lar skar s�nder huvudet med
n�ra ljusets hastighet. D�refter strimlades kroppen p� samma s�tt. En
lucka i golvet �ppnades, och resterna f�ll ned d�r. Allt tog maximalt
tv� sekunder. Kallt vatten spolade ur rummet under fyra sekunder.
Fl�ktarna s�g ut det mesta av den gamla luften och ett doft�mne spreds.
Efter elva sekunder var rummet redo f�r en ny avlivning. Ett liv hade
utpl�nats p� ett f�tal sekunder. Som n�r man bl�ser ut ett ljus.
Han �ppnade d�rren och gick in i korridoren. Hans steg ekade �desm�ttat.
Vad gjorde han h�r egentligen? Han ville leva. Varf�r var han p� v�g dit?
Han sv�ngde av och gick in i den h�gra korridoren. L�ngt borta syntes den
svarta d�rren till avlivningsrummet. Har jag blivit tokig? fr�gade han sig
sj�lv.
Han k�nde ett starkt sug att forts�tta. Allt k�ndes overkligt. �nd�
visste han att det inte var n�gon dr�m. Till slut stod han framf�r d�rren.
Han b�jde sig ned och tittade till sin egen f�rv�ning in i n�thinnel�set.
D�rren �ppnade sig med ett pysande ljud och han s�g in i rummet. Det var
precis som han mindes det. Ofta hade det h�nt att han dr�mt om det. Nu var
han h�r. Pl�tsligt vaknade skr�cken inom honom. Det var som om han styrdes
av tv�ngstankar. Som om han inte hade kontroll �ver sin kropp. Han ville
ju inte d�. Samtidigt var k�nslan s� hisnande att den n�stan var sk�n. Han
gick in i rummet. Egentligen ville han inte, men benen verkade ha en egen
vilja. D�rren st�ngdes automatiskt. Det var n�got slutgiltigt �ver ljudet.
"Jag ville bara g� hit och insupa st�mningen", intalade han sig sj�lv.
"Ingenting annat. Nu n�r jag har gjort det g�r jag ut igen."
Med uppsp�rrade �gon stirrade han p� aktiveringsknappen. Den var bara
en halv meter bort. Om han str�ckte ut handen och tryckte skulle han aldrig
hinna reagera f�rr�n han var d�d. L�ngsamt str�ckte han fram handen. Han
f�rklarade f�r sig sj�lv att han bara ville k�nna k�nslan av att vara s�
n�ra d�den. L�ngsamt kom pekfingret allt n�rmare avtryckaren. Nu darrade
han lite. Pekfingret r�rde vid knappen. Det gick som en elektrisk st�t
genom honom. Kallsvetten br�t fram i pannan. Vad h�ll han p� med? Om han
r�kade sp�nna sig of�rsiktigt skulle han vara d�d. Han stod l�nge kvar
blickstilla. Han k�nde ett tv�ngsm�ssigt behov av att trycka in knappen.
Fast�n han egentligen inte ville. Tiden stod stilla. En evighet verkade
passera. Sedan tryckte han p� knappen.
Ingenting h�nde.
___________________________________________________________________________
uXu Av Robert Andersson uXu
___________________________________________________________________________
